McLaren Vale

Under den gångna helgen har jag varit på hemlig resa. Inte ett ord fick yppas i förväg om att vi skulle åka. Tom var rädd att om folk fick reda på att vi skulle till hans stuga skulle folk bjuda in sig själva. Rimligt. Jag respekterade hans vilja och nämnde inte ens ett ord om resan på denna blogg.

Nåväl. Tom är en local som gillar att hänga med oss utbytesstudenter. Väldigt trevlig och öppen. För några veckor sen kom han med ett förslag om att vi kunde åka till hans familjs sommarhus i McLaren Vale, ett stort vindistrikt söder om Adelaide. En exklusiv skara utbytesstudenter blev utvalda för resan. Jag och Maja, Davide, Hussein, Riccardo och David. I fredags hämtade Tom upp oss med sin minibuss och en timme senare var vi framme.

Hans hus låg bokstavligen talat en minut från stranden dit vi begav oss vid femtiden för att beskåda solnedgången. Tyvärr var det lite molnigt, men det var förstås trevligt ändå. Sedan vilade vi hela kvällen och drack inga öl eftersom vi skulle på utflykt på lördagen.

McLaren Vale är ett hyfsat stort vindistrikt (ja, jag har ioförsig inget att jämföra med, men där fanns nog upp mot 100 gårdar) och problemet var att välja ut vilka gårdar vi skulle besöka. Det är ganska bekvämt ordnat. Alla gårdar har en bar med trevlig personal som hjälper en med vad man vill pröva, allt utan kostnad. Det är förstås inga stora mängder vin de häller upp, utan snarare ca 2 cl per glas. Jag tror inte att man ska behöva skämmas för att man vill pröva allt, fast ändå kändes det dumt när man frågade efter flaska nummer 10. Vi hann med att besöka 5 olika vingårdar tror jag, där favoriten blev d'Arenberg, en något större vingård med många fina viner. Givetvis passade jag på att pröva alla de dyrare vinerna, och nog tror jag att jag, mitt outvecklade smaksinne till trots, kunde känna skillnad mot de billigare vinerna. (Det uttalandet kommer jag att få äta upp, förr eller senare.)

Settlement Wines som hade bättre pizza än vin.

Det är faktiskt vinter här i Australien nu, och jag tror att temperaturen rör sig kring 16-17 grader under dagarna, kanske något lägre till och med. Mot den bakgrunden är jag ganska nöjd med att vi badade i havet igår. Tacksamt nog lyste solen så när vi väl kom upp ur vattnet var det skönt. I vattnet var det inte lika skönt, vilket avsaknaden av känsel i benen får stå som vittne för. Tror att det var så pass kallt att hajarna har simmat bort till östkusten istället. Det ska tydligen gå att se val där vi badade, men tyvärr höll även de sig borta.

Kanon-weekend

Bilder från helgen uppladdade här!

/Anders

Herr Nguyen

Det verkar som att aussie-tjejen inte har kontrakterat svininfluensan, som de säger här. Vilken tur.

Förresten, idag var det jag som satte kaffet i halsen när jag läste att svensk militär grep pirater i Adenviken. Pirater?? I Sverige?? Militären?? Okej. Adenviken, vem hade kunnat gissa att det ligger i Somalia? Min erfarenhet av Somalia är att de inte brukar ha särskilt svenskklingande namn. Men, det var ju skönt att pirater inte har hittat till oss. Än.

Jag och Maja jobbar med en inlämningsuppgift i Financial Management. Jag tycker att det går rätt bra, sakta men säkert tar vi oss igenom frågorna. Min ambitionsnivå är inte särskilt hög, jag vill mest bli godkänd. Sen är det klart att det inte gör något om jag får högre betyg än så. Men, det finns givetvis en hel del som har mycket högre ambitionsnivå än så. En av dessa är Huyen Nguyen, en klasskamrat till oss. Vi har ett diskussionsforum för kursen där man kan ta upp problem man stöter på och dylikt. Herr Nguyen skrev ett inlägg där han sökte efter någon att göra uppgiften med och passade då på att deklarera (HD är högsta möjliga betyg): "Jag fick HD på assignment 1, och jag vill ha minst HD på assignment 2!"

Jag har missat hela slutspelet av CL p.g.a. tidsskillnaden men finalen ska jag banne mig inte missa; särskilt inte med tanke på vilka lag som möts. Det kommer att bli en grym match är jag övertygad om. Jag föredrar om Barcelona vinner, men jag tror nog att Manchester kommer att ta hem det. De är väldigt skickliga, får jag erkänna. Så matchen börjar 20.45 onsdag europeisk tid. Det betyder att den börjar 4.15 torsdag Adelaide-tid. Min kropp mår inte bra av att gå upp tidigare än kl 8, den protesterar med illamående och apati. Ska bli intressant att se hur det går i natt. Ungdomarna vill träffas kl 3.30 för lite fördrinkar. Vi som är lite äldre (Jag och Christian) var helt omotiverade för det och träffast istället 3.50 för att bege oss direkt till puben och beställa kaffe.

2-0 till United.

/Anders

Det har inte funnits tid för bloggande när mina studier är så intensiva som de är! Att läsa fyra ämnen samtidigt har ju helt klart sina nackdelar. Knappt hinner man få en uppgift färdig och inlämnad innan nästa ska vara inne. Och inte hinner man hämta sig från den sista uppgiften, nej nej, för då är det dags för ett litet prov. Det är ett under att jag lyckas ta hand om mig själv, borsta tänderna och fixa frillan.

Romeo. Mannen, myten, legenden. Notera de fräcka längderna i nacken.

Min blogg ger förresten eko ute i Europa. Nu sätter ni nog kaffet i halsen. "Va?! Den här knappt medelmåttiga bloggen kan väl inte ens platsa på topp 7 000 i Sverige eller ens ge eko i hans eget ego. Han har ju aldrig 'dagens outfit', den losern." Men ack som ni då misstar er, belackare där. Låt mig argumentera. Min käre vän Bålfors skapade uppståndelse på biblioteket i Tilburg, Nederländerna, då han inte kunde kontrollera sitt norrländska fnitter efter att ha läst om Ranelid i föregående inlägg.

Det är stort.

Nu måste jag återkomma till svininfluensan. Aka H1N1. Jag är nämligen numera i större risk att bli smittad. Flera fall har konstaterats i Adelaide, bland annat en flicka på ett college här i stan. Nu är det inte bättre än så att ca 20 boende här i byggnaden läser på samma college. De har därför blivit satta i någon slags karantän. Jag misstänker dock att det rör sig om unga kineser, och de umgås jag ändå inte med. Phuu. Tänkte jag. Men nu har en aussie-tjej som vi umgås med insjuknat med svininfluensa-liknanden symtom och begav sig därför till sjukhuset igår för provtagning. Spännande. Hur ska det sluta? Ska UniLodge bli försatt i karantän? Kommer myndigheterna spränga byggnaden? Upplösningen på denna thriller av stora mått presenteras exklusivt här i morgondagens upplaga!


Användbara tips. Stå inte närmre än 1 meter från varandra.

/Anders

Nivellerad skånska

Så blev det ändå en sen kväll. Planen var att jag skulle försöka hoppa i säng tidigt ikväll för att vara utvilad imorgon. Klart att det sprack. Jag har under en längre tid velat gå och se 'Gomorrah', en italiensk film om maffian i Napoli. Eftersom både Davide och Cristina är italienättlingar var givetvis de intresserade av att hänga med. Även om jag måste erkänna att filmen var både välgjord och välspelad, fann jag det svårt att riktigt uppskatta denna hyllade film. Det beror säkert på mina höga förväntningar, jag väntade mig en ny Gudfadern. Istället var det fråga om flera, mindre skildringar av de som blev berörda av maffian samt de som verkade inom maffian, fast på en lägre nivå. Men visst, klart sevärd.

Nu var det ju inte på grund av filmen kvällen blev sen. Nej. Efter filmen insisterade David och Cristina att vi skulle hitta på något, och jag är alldeles för svag för att säga nej. Så det blev ett par öl hos Davide innan vi gick ut till Supermild, ett ställe med väldigt poppiga människor. Det blev en kort visit.

Björn Ranelid gör mig alltid väldigt glad. Jag blev därför fylld av förväntan när jag såg att han hade ställt upp på en chatt med Sydsvenskans läsare. Han gjorde mig inte besviken. Jag har inte läst särskilt många av hans böcker, men däremot har jag sett honom i otaliga intervjuer och reportage, och hans sätt upphör aldrig att...hänföra mig. Bland alla svar som han gav på frågorna så blev favoriten givetvis förklaringen på varför han talar som han gör. (För er som inte känner till det, så talar han en väldigt märklig skånska där han inte drar sig för att blanda rullande och skorrande R. Youtuba det.) Jag återger här både fråga samt svar:

Ronald: Varför talar du med en i mina öron förfinad skånska? Och vad skulle kunna få dig att flytta ner till Malmö igen?
Björn Ranelid: Jag blir ledsen när du skriver och påstår detta, ty jag ämnar tala en nivellerad skånska så länge jag lever. Jag är oerhört stolt över mina rötter och besöker Malmö ofta och har hus i Kivik. Glöm inte att jag bott i Stockholm i tjugo år. Jan Malmsjö talade rikssvenska efter tre år i huvudstaden och jag framträder långt mer än vad han gör och på större scener.

Detta briljanta svar är en alldeles perfekt beskrivning på hur min uppfattning av honom är. Den sårade inledningen, ett elegant språk samt en absurd jämförelse med någon annan. Men alltså. Nivellerad skånska, åh fan. Läs hela chatten här.

Det kommer tillfällen i ens liv då man måste ta ställning. Hur vill jag att det ska vara i fortsättningen? Hur vill jag leva för att uppnå mina mål? Hur ska jag agera för att leva rättfärdigt? Jag har nu tagit ett beslut för att underlätta sådana frågor. Håll i er. Jag har nämligen beslutat mig för att i fortsättningen hålla mitt hår kort. Ja, inte kort som någon annan militär, men i alla fall så kort att håret inte når mycket längre ner än ögonbrynen. Detta är ett helt nytt steg i mitt liv. Som om inte detta vore nog har jag dessutom fattat ytterligare ett beslut i samma kategori; jag tänker inte låta mitt skägg växa mer än två dagar. Jag tror att dessa beslut kombinerat ger mig en bättre chans att...ja...att...eller jag kan lättare...ehm...hur var det nu..?

Attans.

/Anders

Stretch

Högläsningen gick smidigt. Jag hade köpt en kopp cappucino som jag drack samtidigt så att jag skulle känna mig extra italiensk. Jag levde förstås även ut genom många arm- och handrörelser under tiden jag pratade. Som förberedelse hade Davides flickvän hjälpt mig att läsa texten, rätta mitt uttal och förklara ordens betydelse. Det skulle visa sig att hennes italienska inte är alldeles klockren. Ett par ord som jag frågade henne specifikt om blev jag nämligen tillrättavisad på. Som 'roccia', vilket betyder bergsklättring. Råkkia sa Cristina att det uttalades. Råtschia skulle det vara.

Efter helgens vinster (både reserv- och förstalaget vann) var det en god stämning på träningen idag. Normalt sett så stretchar vi ca 4 gånger/träning då vår argentiska coach Javier har en förkärlek till detta. Antagligen gör det honom lycklig. "Guys...stretch! Anders, no talk. Stretch!" (Nu får ni tänka er det här med en utpräglad spansk accent). Idag måste han dock ha varit så upprymd över faktumet att vi nu ligger farligt nära förstaplatsen i serien så han tvingade oss att stretcha 7 gånger. När jag kommer hem till Sverige komer jag att kunna lägga mina ben bakom huvudet och sen runt på andra sidan. Minst.

Äntligen är Aqua tillbaka! Fast vågar man hoppas på att den nya skivan är lika bra som legendariska Aquarium med oförglömliga Dr. Jones och My Oh My? Kanske var allt bättre förr?

Nu är det sent och dags att hoppa ner i sängen. De flesta kvällar blir dock rätt mkt senare. Jag vill ju gärna hinna prata en stund med min My och då får det bli sent eftersom hon kommer hem sen eftermiddag svensk tid varje dag. Det är det värt.

Imorgon ska jag berätta om ett beslut jag har tagit nu i veckan.

Vilken cliff-hanger.

/Anders

Mother is sick

Idag hade jag min första redovisning på engelska! Det var faktiskt lite nervöst sekunderna innan jag körde igång, engelskan sitter ju tyvärr inte helt och hållet. Presentationen var en grupp-presentation i Business Law och handlade om ett handelsavtal mellan Australien och ett gäng sydostasienländer. Ganska enkelt och okomplicerat ämne, och jag tyckte att min grupp gjorde ganska bra ifrån sig.

Min grupp bestod av mig, en Aussie-tjej samt en Korea-kille. Korea-killen var som många andra asiater här, ganska blyg och försiktig. Men han bjöd på ett skratt när han inför ett möte förra veckan sms:ade och skrev att han inte kunde ses p.g.a. att hans mamma var sjuk. Det är lite annat än svenskars inställning, det! Han förtydligade i ett mejl ett par dagar senare:

"My mom has a fever so I think I must stay with her."
Ja. Gör du det.

Idag var det även inlämning i italienskan. Davide och hans flickvän hjälpte mig med grammatiken så det ska nog gå bra den här gången också. Lite mer nervös för morgondagens uppgift: högläsning. Tror i och för sig inte att det utgör särskilt stor del av betyget, men, man vill väl ändå att det ska gå bra. Kanske har jag inte så mycket att oroa mig över, eftersom läraren verkar vara lite förtjust i mig. Varje gång jag säger något så utbrister hon: Ottimo! eller Perfetto! Okej, det kan ju också tyda på att jag pratar väldigt bra. Ja, eller så är hon förtjust i mig.

Jag blir lite tveksamt inför vad som händer hemma i Sverige. Media rapporterar om att Piratpartiet är på väg in i EU-parlamentet. Gud bevare mig väl. Härmed uppmanar jag folk att gå och rösta. På vettiga partier. Därmed utesluts Piratpartiet, Sverigedemokraterna och Feministiskt Initiativ. För att nämna uppstickarna. Som borde bliva nedstickade. Tycker jag.

Dags för matlagning! Igår stekte jag förresten kängurukorv till lunch, som jag serverade med potatismos samt ketchup & senap. Kängurukorven var inget jag rekommenderar. Nä, tvärtom. Håll er undan från det. Korvar här är förresten inte riktigt som svenska korvar. De har en väldigt mjuk konsistens, man kan liksom trycka igenom korven. Kan tänka mig att korv var sådär i Sverige förr också. För längesen. Kanske var inte allt bättre förr?

Kängurukorv, potatis som kokar samt min olivolja "Ollo" :)

/Anders

Africa

Det var nog ingen svininfluensa. Eller körtelfeber. Det var antagligen bara en attack mot min kropp. En envis attack dock, den har fortfarande inte gett med sig. Fast jag sätter hårt mot hårt, och spelade därför en fotbollsmatch idag. 90 minuter. Mot Africa. Känner mig genast friskare. Vi vann förresten. Ganska enkelt dessutom, Africa bjöd inte på något motstånd överhuvudtaget.

Värre var det förra veckan då jag debuterade som målskytt för Uniblacks. Jodå. Det är sant. En riktig fullträff var det dessutom. "Well done Anders. The shot was a bit girly, but hey." Inte nöjde jag mig med detta, jag spelade även fram till vårt 2-0 mål genom en fin djupledsboll till vår kvicke anfallare. Så 2-0 i halvtid kändes ju väldigt stabilt, med tanke på att motståndare inte hade bjudit upp till kamp. Hursomhelst slutade matchen 4-2. Till motståndarna. Som om det inte räckte blev jag dessutom varnad, skadad och utbytt. Ilskan var stor! (Ja Cellen, varningen kom efter tjafs med domaren. Men till mitt försvar ska jag ju säga att linjemannen fuskade och eftersom jag är en man med stort rättspatos kan jag givetvis inte låta den oehörda oförrätten slinka förbi ostraffat.)

Så lördagkväll. Vad göra? Sitta hemma och blogga! Igår var lite bättre. Först bjöd jag David holländaren och Maja på en kulinarisk upplevelse i form av "Räkor i het sås" som ackomponjerades med...ris! Det blev helt okej. De var mycket nöjda. Eftersom 35 kronor är ett väldigt överkomligt pris för att se bio så bestämde jag och Maja oss sedan för att gå och se Änglar & Demoner. Biografen var mkt bättre planerad än de svenska. Flera gångar att gå upp i så att inte 25 personer behöver ställa sig upp när en person ska in i mitten. Större benutrymme! Men framförallt så var folk tysta under filmen. Det händer sällan i Sverige. Allför sällan. Om du är för trög för att fatta vad som händer i filmer har du två val:
1)Stanna hemma och se filmen och ställ 1 000 frågor till dina vänner, eller gå på bio och
2)låtsas som att du fattar vad som händer. Det visar sig ändå i slutet vem som egentligen var polare med vem.
Okej?

Nu inväntar jag Meet the Parents. Mycket rolig. Jajamensan. Nä, jag är inte uttråkad. Okej. Imorgon blir det till att studera. Dels förbereda grupp-presentation till Business Law, och dels finslipa min inlämingsuppgift i italienska.

/Anders

H1N1

Så angående den här svininfluensan. Om man nu fick kalla den det, det var tydligen viktigt att den skulle ha ett korrekt namn eftersom svininfluensa bara smittar svin (herregud, man kan ju bli trött för mindre). Ja, i alla fall började min kropp ge ifrån sig en massa udda symptom igår kväll. Blodsmak i munnen. Muskelvärk. Feber. Slem i halsen. Svininfluensa på gång? Jag umgås trots allt med mexikanare då och då.

Googlade saken och kunde andas ut något. Svininfluensa ska man tydligen bli illamående av också, och det var jag minsann inte eftersom jag kunde sitta och trycka i mig kakor. Så nu spekulerar jag istället om det är körtelfeber som har drabbat mig. Min granne ovanför, Hussein, insjuknade nämligen i just detta för några veckor sen.

Men frågan är vilket man helst vill drabbas av?
"Körtelfeber varar normalt i 2-4 veckor och är oftast helt okomplicerat."
"Svininfluensa ger samma sjukdomssymtom som en vanlig, mild form av influensa."

Svårt val, men med tanke på mediauppmärksamheten som svininfluensan skulle ge så blir vinnaren - Körtelfeber!

Eller så hoppas vi bara på att det är lite halsont med feber. Eller en liten influensa. Eller Mylängtan.

Det är bara åtta veckor kvar tills jag åker hem. Tiden går fort, som vanligt. För att det inte ska uppstå en smärre kulturchock när jag återvänder till Malmö håller jag mig á jour genom att läsa Sydsvenskan. Allt verkar vara som vanligt. Dagens rubriker:
"Äggkastning på Rosengård"
"Malmöbo slog sonen när han inte ville fildela"
"Det är tråkigt i Lund"
samt "MFF i topp i publikligan"

Nu kom jag osökt att tänka på något om Malmö som jag läste av Fürstenberg för ett tag sen. Givetvis letade jag upp det! : (Läs hela krönikan här)

"Hur som helst är det något speciellt med en stad där toppnyheterna samma vecka är demonstrationer som blir omskrivna världen runt (hur många svenska kommunstyrelseordföranden har blivit dissade av Wall Street Journal? Bara ett och han bor på Sofielund), utländska (norska) toppolitiker som besöker stan för att kolla hur det står till med sharialagarna, en berusad man som grips av polisen när han är ute och vallar sin boaorm samt en elefant som dör inne i ett villaområde.

Bring me a sane man to Malmö and I will cure him."

Ah, Malmö.

/Anders

Saltlakrits och paella

Vem kunde tro att de svenska smaklökarna (the disgusting swedish taste buds) skulle utstå spott och spe p.g.a. saltlakrits? Jag har aldrig träffat eller ens hört talas om någon som inte tycker om saltlakrits. Två saker som är bra kan ju inte gå fel liksom. Salt är bra. Lakrits är bra. Eller hur? Nej nej, det skulle visa sig att vi är ett ensamt folk vad gäller denna smak.

För ett tag sen hade Maja en påse djungelvrål. Väldigt trevligt och väldigt gott, speciellt med tanke på att jag i princip inte har ätit godis sen jag lämnade Sverige. Hur som helst; Davide hängde en dag här i lägenheten och jag tog tillfället i akt att bjuda honom på svenskt godis. Han tog en bit och granskade den.
-What is it?
-It's liquorice.
-Looks weird, sa han och stoppade in denna delikatess i sin mun.

Jag uppskattar att det tog ungefär en och en halv sekund innan han sprang fram till papperskorgen och spottade ut godiset.
-Jesus! It's the most disgusting thing I've ever tasted! How can you possibly like this??

Detta har följts av ett par veckors diskussion om de svenska smaklökarna. Jag förstår ingenting. Det är inte så att Davide överdriver, han menar på fullt allvar att han aldrig har smakat något äckligare. Samma åsikt har framförts av andra kanadensare. Antaligen måste man vara uppväxt med saltlakrits för att kunna uppskatta det. Mycket märkligt.

Davides flickvän är här på besök i några veckors tid och hon tog med sig Anchorman. Så ikväll blir många skratt. Davide är något besatt av Will Farell och gör ständigt referenser till hans filmer. Jag förstår ungefär hälften. Jag uppskattar desto mer när han gör Seinfeld-referenser. Vi har ganska samma humor och vi har tillbringat en hel del av vår tid med att titta på Seinfeld-klipp och diskutera olika Seinfeld-fenomen. Seinfeld är den bästa serien nånsin! David holländaren är inte lika förtjust i denna briljanta serie och jag och Davide har därför bestämt oss för att omvända honom innan terminen är över. Jag menar, hur kan man inte bryta ihop av skratt när man ser det här (Jerry får besök av bibliotekspolisen angående ett boklån från 1971):

Lika roligt varje gång. Or maybe that turns you on Seinfeld. Maybe that's how you get your kicks, you and your good time buddies....well I got a flash for you joy boy - party time is over! You got seven days Seinfeld - that is one week!

Jag sitter och funderar på om jag ska gå ner till McDonald's (ligger farligt nära) och köpa middag där. Efter gårdagens bravader kommer jag inte att ta på mig någon matlagning. Men det vore synd att proppa i mig burgare efter den fantastiska lunchen jag hade idag. Hussein var i farten igen och gjorde en klassisk spansk skaldjurspaella. No offence mamma och pappa, men den grabben kan sin paella. Bland de godaste paellor jag nånsin har ätit - och då brände han ändå vid den något...

/Anders

Biggest Loser

Nä. Precis som jag misstänkte så var det inte så himla kul att sätta igång med plugget igen. Det som var kul med skoldagen var italienskan där vi fick tillbaka en inlämningsuppgift. Kalla mig hädanefter för mr. 100%. Oh yeah!

Financial Management-uppgiften gick inte lika bra. 69 %. Det lustiga var att Maja och jag hade jobbat tillsammans (hade därför samma svar) men hon fick istället 78 %. Inkonsekvent rättande, någon?

Det har regnat sen jag kom tillbaka till Adelaide i torsdag. Nästan i alla fall. Jag är orolig över att detta är deras konstanta höst/vinter-väder. I så fall blir jag besviken. Jag trodde att solen skulle råda, även i kallare tider. Min fotbollsmatch blev nästan inställd i lördags p.g.a. den vattenfyllda planen. Som tur var spelades matchen och vi vann mycket välförtjänt med 1-0. Jag gjorde ett fint mål i första halvlek, som dock blev bortdömt på en mycket tveksam offside. Hade även ett fint skott i ribban samt ett pinsamt missat halvt friläge. Någon målkung har jag aldrig varit och tydligen ska den trenden fortsätta även här!

Jag råkade ut för en hemsk olycka när jag lagade mat för ett par timmar sen! Jag var sugen på min favorit - chili con carne - och när det var dags att slänga på bönorna var jag lite oförsiktig när jag slet upp konservburken. Locket skar ett ordentligt jack i långfingret och blodet sprutade hejvilt. Maja fick komma till min undsättning och hjälpa mig sätta på ett ordentligt tryckförband så att jag kunde slutföra det jag hade påbörjat. Inte ska ett konservburkslock sätta stopp för min fantastiska chili! En timme senare hade det dock inte sluta blöda riktigt och jag fick leta reda på nål och tråd och sy ihop det istället. Neeeej. Jag satsade på högläge en stund och nu, ytterligare en timme senare, ser det hyfsat torrt och fint ut.

Ajajaj

Nu är det dags för den spännande finalen av Biggest Loser Couples Australia! Vi har följt programmet hyfsat sen vi kom till Adelaide. Det är helt absurt hur dessa från början sjukt feta människor helt har tappat all den där extravikten. En gubbe har gått från 176 till 93 kilo. Starkt jobbat! Ska njuta av en kopp kaffe i min Nya Zeeland-mugg, min enda NZ-souvenir. Återigen, och den här gången med lite tidsperspektiv, så måste jag hylla Nya Zeeland! Fantastiskt! Åk dit :)

Mycket fiffigt, det vita i hjärtat är NZ!

/Anders