lördag 28 februari 2009

Staden utan ex-fångar

Då var det äntligen dags för ett nytt, efterlängtat blogginlägg! Återigen är det internettillgången som har stått i vägen för detta episka verk, men nu jäklar..!

Okej, så nu har jag alltså tillbringat två veckor i min nya stad - Adelaide. Under tiden vi reste runt frågade jag vid möjlighet australiensare om Adelaide, som skulle visa sig vara en inte alltför populär stad. Tydligen verkar Jante-lagen inte enbart i Sverige. Nej, Adelaide är ingen trevlig stad. Varför? Ja, men de är snobbiga där. Jaså? Ja men du vet, de tycker att de är bättre bara för att Adelaide inte grundades av ex-fångar.

Nåväl, det visade sig förstås vara kvalificerat skitsnack. Adelaide är en stad som fortsätter växa för mig. De första intrycken var ganska blandade. Staden har en ganska annorlunda uppbyggnad än vad man är van vid som svensk och europé. Själva stadskärnan är omgärdad av fyra stora huvudgator; North, South, East and West Terrace. Innanför dessa gator är byggnaderna moderna och fina och det finns en hel del höghus . Så fort du kommer utanför dessa gator finns det dock inte ett enda höghus att finna. Med tanke på att Adelaide har ca 1,2 miljoner invånare är det förstås ganska oväntat. Min och Majas första fråga blev då logiskt nog - var bor alla? Höghusen i city är främst kontorsbyggnader, så alla måste bo i förorterna. Adelaide måste följaktligen vara enormt.

Förorterna är ganska udda uppbyggt. Många av dem är inte särskilt trevliga, utan man får mer känsla av industriområde när man går omkring där. I princip samtliga hus i förorterna är dessutom enplansvillor vilket förstärker fråga 1. Fråga nummer två för vår del blev - var köper folk i förorterna sin mat? Varken supermarkets eller minimarkets finns att finna. Mycket udda.

Så fort vi anlände till Adelaide satte vi igång med bostadsjakt då vi inte var särskilt intresserade av att bo någon längre period på vandrarhem, även om det var fräscht och fint där...Det skulle visa sig att det inte var världens enklaste sak att hitta något bra ställe. Alla rum och hus som vi tittade på ute i förorterna var ganska så nedgångna och inte alls trevliga. Dessutom så bodde det bara kineser överallt, och inte har jag åkt till Australien för att umgås med kineser som inte kan engelska. Efter en knapp veckas letande insåg vi att vi var tvunga att gå upp i prisklass för att hitta något som duger för juris kandidat-studerande från Sverige. Plötsligt så uppenbarade sig UniLodge! Detta blev himlen för oss - nybyggt studentboende mitt inne i city på gatan där allt händer. 5 min gångavstånd till campus - taget! Något dyrare än planerat men fördelarna uppväger kostnaden. Jag slipper dessutom ta taxi på kvällarna när bussarna har slutat gå.

I byggnaden, som är 13 våningar hög, bor mestadels internationella studenter och vi har blivit bekanta med en hel del. Det är nästan som att bo i korridor, fast med eget kök. Det finns några stora gemensamma utrymmen där man kan sitta och äta eller titta på TV. Det bästa är nog ändå den gemensamma terassen på sjunde våningen med fin utsikt över stan. Jag bor uppe på 10e våningen och utsikten är inte fy skam här heller...


Till min stora lycka är fotboll en inte helt opopulär sport i Adelaide och jag har redan hittat ett lag att spela med - Uniblacks. Gjorde min första träning i torsdags vilket var en helt ny upplevelse för mig. Trots att träningen inte började förrän 18.15 var hettan extrem. Aldrig förr har jag utövat sport i en sådan värme. Jag förstår nu varför de inte är så bra på fotboll här. Jag blev placerad med Uniblacks bästa lag som spelar i div 1, vilket låter imponerande. Nej nej, så var inte fallet. Jag tror att Nydala (eleganterna i div 6 hemma i Malmö) hade spöat det här laget vilken dag i veckan som helst. Det blir nog en rätt lagom nivå för mig. Det måste antagligen röra sig om någon slags korp-serie...Debuterar med reservlaget imorgon!
Bilder från Airlie Beach och Adelaide nu uppladdade: http://picasaweb.google.se/andersuppochner

Återkommer inom kort med mer Adelaide info och foto!
/Anders

onsdag 11 februari 2009

Surfning och Stora Barriärrevet

Efter Fraser Island begav vi oss genast ytterligare norrut, även denna gång med buss. Tre timmar senare var vi framme i staden med det coola namnet Town of 1770. Det har något med James Cook att göra, fråga mig inte om detaljer. Det skulle efter ett par dagar visa sig att vi inte alls var i 1770 utan i Agneswater. Inte alls lika coolt.

Agneswater består typ av två lunchrestauranger, två tavernor, en thairestaurang, två Ica samt en stor alkoholaffär med kylrum (vad väntar ni på Systembolaget??). Liten håla igen alltså. Vi bodde på ett ganska trevligt hostel i ett åttabäddsrum som vi turligt nog fick behålla för oss själva under vår vistelse. Ganska rent och välstädat, förutom mina lakan som hade bruna fläckar. Jag låter bli i att spekulera kring dess ursprung.

Första morgonen begav vi oss till stranden och köpte där surflektioner för 22 dollar (110 kr kanske). Bra instruktörer men aningen stor grupp kanske. Efter en knapp timmes genomgång på land fick vi ge oss ut bland vågorna. Lagom nybörjarvågor antar jag och jag blev aningen överraskad när jag redan efter några försök lyckades ställa mig upp på brädan. Sjukt jobbigt dock att paddla ut genom alla vågor. Ett riktigt träningspass som dessutom gav mig ordentliga skrubbsår.

Vi väntade sedan ut det dåliga vädret för att på söndagen bege oss ut med båt till barriärrevet där vi snorklade (jag, Cris och Ida) och dök (Maja och Mallan). Det var hur bra som helst! Solen kom fram då och då och gav extra färg till alla koraller och häftiga fiskar. Jag och Cris hade tur och snorklade förbi en liten revhaj! Men höjdpunkten måste nog ändå ha varit när tre delfiner plötsligt dök upp 10-15 meter från oss. Jag och Cris simmade med bestämda tag rakt mot dem. Vi borde förstås ha listat ut att de inte skulle ligga kvar på samma ställe...De dök upp igen, men 20 meter åt ett annat håll. Väldigt häftigt. Kapten på båten sa att han bara varit med om det två gånger innan att delfiner kommer så nära båten. Om jag bara hade fått dyka ner i vattnet med dem och tagit tag i en fena och hängt med på en liten tur...Dagen var iaf helt fantastisk och jag hade gärna legat i fler timmar och tittat på alla djur nere i vattnet!

Senare samma kväll satte vi oss ånyo på en buss, men den här gången tog färden hela 10 timmar innan vi nådde vår destination - Airlie Beach. Jag har väldiga problem med att sova när jag reser så det var både en överraskning och befrielse när jag vaknade upp på morgonen och insåg att jag hade sovit hela vägen. Stort...

Här har det varit riktigt dåligt väder. Häftiga regnskurar har avlöst varandra. Fruktansvärt fuktigt och kvavt i luften. Det positiva är att vi har lämnat backpacker-livet. Vi hittade ett scysst hotell med bra priser så nu får Cellen vatten på sin kvarn - backpacker är inget som passar jurister ;) Men det är trevligt att bo bekvämt. Riktiga sängar. Egen ducsch och toalett. AC och gratis trådlöst internet. Platt-tv med digital-tv. Gratis kaffe och te. Här hade jag kunnat bo länge! Semestern börjar dock närma sig sitt slut. Ida har redan lämnat oss och åkt ner till Sydney där hon väntar på sitt Nya Zeeland-flyg. Imorgon beger sig Cris och Mallan till Melbourne för att fixa lägenhet. Kvar blir jag och Maja som stannar till på fredag då vi flyger till Adelaide via Brisbane för att även vi hitta något boende.

Tiden går fort fram och snart är det sommar och jag missar alla jordgubbar men det växer fram nya nästa år igen.

Nya bilder kommer strax:
http://picasaweb.google.se/andersuppochner

/Anders

måndag 9 februari 2009

Det spricker upp snart...

"Det spricker upp snart!"
Detta var vårt mantra under vår Fraser Island-vistelse. Problemet var väl bara att det aldrig gjorde det. Jo förresten. Det sprack visst upp, i ca 2 timmar en dag. Då hann jag få en linne-bränna. Snyggt!

Vi begav oss alltså till denna sandö för en vecka sen med hyrbil. Vi fick en fin fyrhjulsdriven Landcruiser som gjorde succé på ön. En färja tog oss över, från Harvey Bay, till Fraser Island. Så fort bilen fick kontakt med ön var det bara till att lägga bilen i fyrhjulsdrift, sandön var bokstavligen talat en sandö.

Cris fick köra första sträckan genom skogen med snåriga spår och branta backar. Det var emellanåt väldigt besvärligt och vi passerade ett par bilar som inte lyckades ta sig förbi några backar, men Cris fixa't!

Vi kom efter en timmes körning fram till vårt första mål mitt på ön - en fin liten sjö, där pojkarna badade medan flickorna stod vid strandkanten. Detta blev egentligen vårt enda riktiga stopp för hela dagen - resten av dagen gick mest åt att köra på stranden och vänta på att tidvattnet skulle dra sig undan. Förresten, att köra på stranden var precis lika kul som man kan tänka sig. 50 meter bred och flera mil lång. För det mesta var man dessutom ensam, förutom några gånger då Cessnaplan kom flygande för landning ovanför våra huvud...

På kvällen slog vi upp läger. Vi hittade ett litet ställe vid stranden med visst skydd för vinden som fick duga. Campingutrustningen var över förväntan och vi stekte upp korv med bröd. Mycket trevligt. Helt plötsligt kom en dingo på besök, ca 5 meter från oss. Han var väl också sugen på korv antar jag, men där kammade han noll. Han gjorde några återbesök under kvällen och natten men lät oss vara i fred. Tror jag, åtminstone. Jag vaknade mitt i natten av att någon tog mig på ryggen som var riktat ut från tältet. Kan ha varit dingon som klappade på mig. Vem vet.

Nästa dag körde vi till en fin utsiktsplats varifrån vi kunde se hajar, sköldpaddor och stingrockor. Riktigt fint att sitta där i en timme och få en linnebränna. Därifrån tog vi oss till en liten lagun där vi la oss på stranden ett tag. Detta var enda stället på ön där man fick bada i havet, risken för hajar och stingrockor och starka strömmar var väl för stor. Vid det här laget var jag dock väldigt trött på det molniga vädret så det blev inget bad för mig...

Sista dagen tillbringade vi vid två fantastiskt fina sjöar med vit sand och turkost vatten. På väg till sjöarna (en ordentlig promenad i branta backar) fick vi närkontakt med djurlivet på nytt då två varaner stod mitt i spåret. Tyvärr var de lite rädda för oss och sprang iväg. Fast vissa av oss var rädda för dem och sprang iväg så det jämnade väl ut sig antar jag.

Sammanfattningsvis så var väl Fraser Island något uppskrivet även om det förstås är något man inte vill ha ogjort. Lite mer sol och lite mindre regn och vind hade kanske gjort saken bättre också...

Nu blev det ett längre inlägg, men jag har mer kvar att berätta. Igår var vi ute vid barriärrevet och snorklade. Mer om det i ett annat inlägg. Nu är vi en stad som heter Airlie Beach. Det regnar. Det regnar mycket. Tyvärr är det långsamt internet. Bilder kommer så småningom...

Just det. Vi är inte i närheten av skogsbränderna, so don't worry.

En sak till. Mitt australiensiska nummer är 0420-793113. Landskoden hit är 61. Så nu kan ni få tag i mig.

/Anders

Uppdatering:
Bilder från Fraser Island nu uppladdade:
http://picasaweb.google.se/andersuppochner

söndag 1 februari 2009

Hervey Bay eller byn som Gud glomde

Nu har vi lamnat Noosa bakom oss. Det var ett bra stalle! Lagom stort, fina strander med fina vagor. Nationalparken var ratt cool, lovskogaktigt. Joda, efter ca en timmes vandring fick vi syn pa en koala. Han satt 8 meter upp i ett trad och var ganska trakig. Forsokte fa hans uppmarksamhet men icke. Han ville nog mest sova.

Vi hade bokat en buss som skulle ta oss fran Noosa till Hervey Bay med avgang 16.40. Ett par timmar efter utsatt tid dyker bussen antligen upp. Ut ur bussen kliver en svettig, korpulent busschauffor. Tank Lasse Brandeby efter en salsa i Let's Dance. Det skulle visa sig att det var en man som inte talde nagra skamt. Sallan har jag varit med om en sa dryg manniska. Trots att bussen alltsa var ca tva timmar sedan tyckte han att det var okej att halla ett 10 minuter langt anforande om regler pa bussen och vad som kunde handa om man brot mot dem. Suck. Val pa vag tog han sig friheten att ta rokpaus en gang i halvtimmen. Nar jag efter 30 min forsiktigt fragade om han inte kunde sla igang strommen till laslamporna fick jag utsta ett forhor om vad jag skulle med laslampan till. Vi kom aven in pa om det var okej eller inte att ha hatt pa sig i bussen.

Vandrarhemmet som vi hade bokat gav sedan starka kopplingar till Psycho. En kuslig kansla ligger over hela vandrarhem-komplexet, som ar ganska stort. Vantar pa att Norman Bates ska dyka upp med en peruk pa huvudet och en kniv i handen.

Idag blir lite av en mellandag. Vi ska inforskaffa lite grejor som vi behover for Fraser Island-trippen. Vi hyr alltsa egen bil och campingutrustning och maste ha med oss mat och vad som nu kan behovas for tva natters vistelse. Kan bli resans hojdpunkt men det ar battre egentligen att ligga lagt med forvantningarna. Det ar sjukt uppskrivet bland alla backpackers...

See you later.