Det spricker upp snart...

"Det spricker upp snart!"
Detta var vårt mantra under vår Fraser Island-vistelse. Problemet var väl bara att det aldrig gjorde det. Jo förresten. Det sprack visst upp, i ca 2 timmar en dag. Då hann jag få en linne-bränna. Snyggt!

Vi begav oss alltså till denna sandö för en vecka sen med hyrbil. Vi fick en fin fyrhjulsdriven Landcruiser som gjorde succé på ön. En färja tog oss över, från Harvey Bay, till Fraser Island. Så fort bilen fick kontakt med ön var det bara till att lägga bilen i fyrhjulsdrift, sandön var bokstavligen talat en sandö.

Cris fick köra första sträckan genom skogen med snåriga spår och branta backar. Det var emellanåt väldigt besvärligt och vi passerade ett par bilar som inte lyckades ta sig förbi några backar, men Cris fixa't!

Vi kom efter en timmes körning fram till vårt första mål mitt på ön - en fin liten sjö, där pojkarna badade medan flickorna stod vid strandkanten. Detta blev egentligen vårt enda riktiga stopp för hela dagen - resten av dagen gick mest åt att köra på stranden och vänta på att tidvattnet skulle dra sig undan. Förresten, att köra på stranden var precis lika kul som man kan tänka sig. 50 meter bred och flera mil lång. För det mesta var man dessutom ensam, förutom några gånger då Cessnaplan kom flygande för landning ovanför våra huvud...

På kvällen slog vi upp läger. Vi hittade ett litet ställe vid stranden med visst skydd för vinden som fick duga. Campingutrustningen var över förväntan och vi stekte upp korv med bröd. Mycket trevligt. Helt plötsligt kom en dingo på besök, ca 5 meter från oss. Han var väl också sugen på korv antar jag, men där kammade han noll. Han gjorde några återbesök under kvällen och natten men lät oss vara i fred. Tror jag, åtminstone. Jag vaknade mitt i natten av att någon tog mig på ryggen som var riktat ut från tältet. Kan ha varit dingon som klappade på mig. Vem vet.

Nästa dag körde vi till en fin utsiktsplats varifrån vi kunde se hajar, sköldpaddor och stingrockor. Riktigt fint att sitta där i en timme och få en linnebränna. Därifrån tog vi oss till en liten lagun där vi la oss på stranden ett tag. Detta var enda stället på ön där man fick bada i havet, risken för hajar och stingrockor och starka strömmar var väl för stor. Vid det här laget var jag dock väldigt trött på det molniga vädret så det blev inget bad för mig...

Sista dagen tillbringade vi vid två fantastiskt fina sjöar med vit sand och turkost vatten. På väg till sjöarna (en ordentlig promenad i branta backar) fick vi närkontakt med djurlivet på nytt då två varaner stod mitt i spåret. Tyvärr var de lite rädda för oss och sprang iväg. Fast vissa av oss var rädda för dem och sprang iväg så det jämnade väl ut sig antar jag.

Sammanfattningsvis så var väl Fraser Island något uppskrivet även om det förstås är något man inte vill ha ogjort. Lite mer sol och lite mindre regn och vind hade kanske gjort saken bättre också...

Nu blev det ett längre inlägg, men jag har mer kvar att berätta. Igår var vi ute vid barriärrevet och snorklade. Mer om det i ett annat inlägg. Nu är vi en stad som heter Airlie Beach. Det regnar. Det regnar mycket. Tyvärr är det långsamt internet. Bilder kommer så småningom...

Just det. Vi är inte i närheten av skogsbränderna, so don't worry.

En sak till. Mitt australiensiska nummer är 0420-793113. Landskoden hit är 61. Så nu kan ni få tag i mig.

/Anders

Uppdatering:
Bilder från Fraser Island nu uppladdade:
http://picasaweb.google.se/andersuppochner