Biggest Loser

Nä. Precis som jag misstänkte så var det inte så himla kul att sätta igång med plugget igen. Det som var kul med skoldagen var italienskan där vi fick tillbaka en inlämningsuppgift. Kalla mig hädanefter för mr. 100%. Oh yeah!

Financial Management-uppgiften gick inte lika bra. 69 %. Det lustiga var att Maja och jag hade jobbat tillsammans (hade därför samma svar) men hon fick istället 78 %. Inkonsekvent rättande, någon?

Det har regnat sen jag kom tillbaka till Adelaide i torsdag. Nästan i alla fall. Jag är orolig över att detta är deras konstanta höst/vinter-väder. I så fall blir jag besviken. Jag trodde att solen skulle råda, även i kallare tider. Min fotbollsmatch blev nästan inställd i lördags p.g.a. den vattenfyllda planen. Som tur var spelades matchen och vi vann mycket välförtjänt med 1-0. Jag gjorde ett fint mål i första halvlek, som dock blev bortdömt på en mycket tveksam offside. Hade även ett fint skott i ribban samt ett pinsamt missat halvt friläge. Någon målkung har jag aldrig varit och tydligen ska den trenden fortsätta även här!

Jag råkade ut för en hemsk olycka när jag lagade mat för ett par timmar sen! Jag var sugen på min favorit - chili con carne - och när det var dags att slänga på bönorna var jag lite oförsiktig när jag slet upp konservburken. Locket skar ett ordentligt jack i långfingret och blodet sprutade hejvilt. Maja fick komma till min undsättning och hjälpa mig sätta på ett ordentligt tryckförband så att jag kunde slutföra det jag hade påbörjat. Inte ska ett konservburkslock sätta stopp för min fantastiska chili! En timme senare hade det dock inte sluta blöda riktigt och jag fick leta reda på nål och tråd och sy ihop det istället. Neeeej. Jag satsade på högläge en stund och nu, ytterligare en timme senare, ser det hyfsat torrt och fint ut.

Ajajaj

Nu är det dags för den spännande finalen av Biggest Loser Couples Australia! Vi har följt programmet hyfsat sen vi kom till Adelaide. Det är helt absurt hur dessa från början sjukt feta människor helt har tappat all den där extravikten. En gubbe har gått från 176 till 93 kilo. Starkt jobbat! Ska njuta av en kopp kaffe i min Nya Zeeland-mugg, min enda NZ-souvenir. Återigen, och den här gången med lite tidsperspektiv, så måste jag hylla Nya Zeeland! Fantastiskt! Åk dit :)

Mycket fiffigt, det vita i hjärtat är NZ!

/Anders

Do one thing every day that scares you

...och idag var jag livradd. Sa att det racker for sadar femton ar framat. Bungyjumping. 134 meter. Fy. Fan.

Det var dessutom inte din vanliga bungyjumping fran en bro. Nej nej. Det har var en annan variant. Forst var du tvungen att ta en lift ut till hoppstallet, som givetvis hade glasbotten sa att man kunde se ner. Sjalva hoppet skedde sedan fran en glasplattform. Stegen dit minns jag som panikfyllda.

-Are you ready?

-No!!

-Here we go...

-Oh my god oh my god..

-Yeah, OH MY GOD, ONE TWO THREE GO!!

Och jag hoppade. Ut i en snygg bage och njot. Eller just det. Det var sa jag hoppades att det skulle ga till. I verkligheten gick det mer till sa att jag liksom bojde mina ben som att jag SKULLE hoppa ut, men sen gick nagot snett. Med mina bojda ben lutar jag mig helt enkelt ut mot det fria fallet och skriker for mitt liv.

Jag var ganska overtygad om att jag skulle do. I didn't!! Vilken jakla kansla det var att komma upp pa plattformen igen. Lamt hopp av Stridh, men herregud, vilken kick.

Nu vantar studier i Adelaide igen. Suck.

Fler foto pa denna lank: http://picasaweb.google.se/andersuppochner

/Anders

Franz Josef

Aventyret fortsatter!

Fredagen tillbringade vi mestadels i bilen da vi hade en hyfsat lang korning. De nya zeelandska vagarna ar lite annorlunda an de svenska vilket gor att det ar sjukt svart att uppskatta hur lang tid det kommer att ta att kora 200 km. Det beror forstas framst pa de dar bergen som envisas med att vara i vagen nar vi vi bara vill ta oss fram. Berg innebar aven skarpa svangar varje 100 meter. Ingen risk att somna bakom ratten har inte. Just det. Eftersom det har med manuell vaxel inte ar nagot som hela varlden kanner till (las, Davide har ingen aning om hur det funkar) sa far jag skota korningen i var fina Toyota Corolla.

I alla fall. Lordagen hade vi planerat att tillbringa pa en glaciar med det basta namnet - Franz Josef. Fox glacier hade inte mycket att satta emot. Vi hade dock inte battre tur an att allt var fullbokat. Vi deppade ihop och gick och kopte kaffe istallet. Borjade planera om - var det vart att stanna i Franz Josef en extra dag for att komma upp pa glaciaren pa sondagen istallet? Na, tankte vi, det ar det nog inte och forberedde oss istallet for att lamna stan nar lyckan plotsligt sken over oss. Av en handelse sa fick foretaget tva avbokningar och erbjod oss deras platser istallet.

Lyckliga akte vi med bussen till glaciaromradet dar en 40 minuters vandring vantade innan vi kunde ta oss upp for sjalva glaciaren. Aterigen sa bjod Nya Zeeland pa fantastiska upplevelser. Vi hade dessutom en sadan tur att det hade regnat ett par dagar innan vi var dar och spolat undan den doda isen. Perfekt faste tydligen. Branta stigningar emellanat och det gallde att vara fokuserad. Ett par mindre olyckor intraffade. Davide gjorde nagot konstigt nar vi skulle ta oss ner och trillade och slog svanken i en iskant. En dansk tjej flog med huvudet rakt in i isen och fick en ordentlig bula. Dumma danskar.

Mmm...glaciarvatten :)

Det har forstas sina fordelar att vara ensam forare. Jag kan lagga in veto mot Davides forslag om var vi ska kora. Idag ville han att vi skulle kora till Milford Sounds dar det finns fjordar. Det var alldeles for langt enligt min mening, sa nu stannar vi har i Wanaka och kanske hyr en kanot och tar oss ut pa den fina sjon innan vi ikvall kor till Queenstown dar fler aventyr vantar...


Foto pa den har lanken: http://www.facebook.com/album.php?aid=87578&id=609746055&l=38166d8304

/Anders

Abel Tasman

Det blev inget av den dar fisketuren. Kvinnan i infocentret som vi pratade med glomde beratta den lilla detaljen att det var mer an en och en halvtimmes bilfard bort till sjon. Nar vi val kom fram, efter ca 50 000 svangar i bergen, tyckte batuthyrarna att det var for sent for oss. Naval, vi beslutade oss for att ata var medhavda lunch nere vid bryggan istallet. Maste vara det vackraste stallet jag nagonsin har atit lunch pa. Sagan om ringen-filmerna ljog inte om Nya Zeelands skonhet. Det har slar allt jag tidigare har sett, med hastlangder. Var vi an aker hor jag Davide utbrista "Wow...Jesus!" var 1oe minut.

Sa, efter var misslyckade fisketur igar begav vi oss mot nasta mal - Matueka! (Ja, det har med ortsnamnen ar ganska komplicerat och vi gissar for det mesta vad de heter). Kom fram vid sjutiden pa kvallen och hittade till slut ett trevligt motel dar vi lyckades pruta ner priset till 80 dollar, vilket vi kande oss hyfsat nojda med. Middag intogs pa klassiska McDonalds dar the local kids festade till det (de har tydligen ocksa nagot slags lov och kunde alltsa vara berusade pa en veckodag). De var imponerade over att jag var fran Sverige, men var inte riktigt saker pa att det inte var samma sak som Schweiz.

I morse korde vi ca 2 mil norrut till Abel Tasman Park dar vi kopte ett aventyrspaket. Vi akte vattentaxi till en strand, varifran vi promenerade i parken i tre timmar till en annan strand. Val dar motte foretaget upp och bjod pa lunch (macka, kakor, appelpaj och appeljuice samt kaffe!) innan det var dags att satta igang och paddla. Trots att det stundtals osregnade under hela dagen var allt helt perfekt. Parken var lite regnskogsaktig, valdig snarig och brant. Havet var, regnet till trots, alldeles stilla och perfekt! Vi fick till och med se en sal sittandes pa en klippa. Mycket exotiskt...

Ikvall tankte vi undersoka Matuekas uteliv - det finns tydligen tva pubar (stanger kl 22), det blir sakert livat...har i denna metropol! Imorgon bitti ska vi kora en ganska lang stracka ner till en glaciar, Franz Josef, som ska vara fantastisk.

Aventyret fortsatter.

Ska forsoka fa upp lite bilder snart!

/Anders

Kiwi

Nu var det antligen dags igen for ett nytt inlagg. Jag tyckte att jag hade kommit igang ordentligt med bloggandet, men sen kom Melbourne i vagen och sen blev det inte av.

Melbourne var riktigt bra. Staden ar ungefar tre ganger sa stor som Adelaide och det kandes verkligen. Riktig storstadskansla, med tempo och puls.

Nu ar jag ute pa en ny resa - Nya Zeeland! Det blev ett hastigt beslut for mig och Davide, efter att vi hittade ett relativt billigt flyg. Vi har nagot slags pasklov i skolan i tva veckor, sa nagot skulle vi ju hitta pa och da tyckte vi bada att Nya Zeeland skulle vara perfekt! 12 dagar i detta sagoland!

Vi anlande till Christchurch sent sondag kvall och det blev inte battre an att vi fick tillbringa forsta natten i ett fangelse. Det var ganska ovantat. Sma celler och ganska kallt, men som tur var fick vi filtar som holl oss varma. Nej mamma, det var inget riktigt fangelse saklart! Vi ar skotsamma, aven pa Nya Zeeland. Det var ett gammalt fangelse som numera ar ett vandrarhem. Billigt och enkelt.

Mandag morgon hyrde vi en bil for hela vistelsen och borjade kora norrut. Stannade lite har och var och njot av utsikten. Grona och oppna landskap med massor av far. Berg tackte landskapet. Hittade en trevlig vingard. Till slut kom vi fram till vart mal, vi tror att staden hette Karaoke, dar vi under tisdagen besteg ett berg pa 1670 meter. Mycket jobbigare an vantat och vi var ganska doda ner vi kom ner igen.

Idag ar vi i en liten stad som hter Picton och strax ska vi ge oss ivag och hyra en liten bat och fiskeutrustning och fiska i en liten sjo. Imorgon blir det kanot!

/Anders