...och idag var jag livradd. Sa att det racker for sadar femton ar framat. Bungyjumping. 134 meter. Fy. Fan.
Det var dessutom inte din vanliga bungyjumping fran en bro. Nej nej. Det har var en annan variant. Forst var du tvungen att ta en lift ut till hoppstallet, som givetvis hade glasbotten sa att man kunde se ner. Sjalva hoppet skedde sedan fran en glasplattform. Stegen dit minns jag som panikfyllda.
-Are you ready?
-No!!
-Here we go...
-Oh my god oh my god..
-Yeah, OH MY GOD, ONE TWO THREE GO!!
Och jag hoppade. Ut i en snygg bage och njot. Eller just det. Det var sa jag hoppades att det skulle ga till. I verkligheten gick det mer till sa att jag liksom bojde mina ben som att jag SKULLE hoppa ut, men sen gick nagot snett. Med mina bojda ben lutar jag mig helt enkelt ut mot det fria fallet och skriker for mitt liv.
Jag var ganska overtygad om att jag skulle do. I didn't!! Vilken jakla kansla det var att komma upp pa plattformen igen. Lamt hopp av Stridh, men herregud, vilken kick.
Nu vantar studier i Adelaide igen. Suck.
Fler foto pa denna lank: http://picasaweb.google.se/andersuppochner
/Anders
Fy fan säger jag med! Att du vågade.. måste nog ändå medge att jag är lite förvånad och impad :) Inga mer farligheter nu tack! Och om det nu ändå är tvunget kan du väl meddela mig dessa i efterhand så att jag slipper ligga sömnlös om nätterna ;) Pussar
SvaraRaderaVerkar ha blivit en betraktelse med huvudet i samma riktning som vi, för några sekunder! Otäckt högt i alla fall. Här hemma en annan höjdare: Mando Diao försöker ta sig in på svensktoppen!! (Gick sådär....)
SvaraRaderaKram / Lisa
Det var modigt gjort får jag säga. Måste haft adrenalin sprutandes ur öronen.
SvaraRaderaKram