McLaren Vale

Under den gångna helgen har jag varit på hemlig resa. Inte ett ord fick yppas i förväg om att vi skulle åka. Tom var rädd att om folk fick reda på att vi skulle till hans stuga skulle folk bjuda in sig själva. Rimligt. Jag respekterade hans vilja och nämnde inte ens ett ord om resan på denna blogg.

Nåväl. Tom är en local som gillar att hänga med oss utbytesstudenter. Väldigt trevlig och öppen. För några veckor sen kom han med ett förslag om att vi kunde åka till hans familjs sommarhus i McLaren Vale, ett stort vindistrikt söder om Adelaide. En exklusiv skara utbytesstudenter blev utvalda för resan. Jag och Maja, Davide, Hussein, Riccardo och David. I fredags hämtade Tom upp oss med sin minibuss och en timme senare var vi framme.

Hans hus låg bokstavligen talat en minut från stranden dit vi begav oss vid femtiden för att beskåda solnedgången. Tyvärr var det lite molnigt, men det var förstås trevligt ändå. Sedan vilade vi hela kvällen och drack inga öl eftersom vi skulle på utflykt på lördagen.

McLaren Vale är ett hyfsat stort vindistrikt (ja, jag har ioförsig inget att jämföra med, men där fanns nog upp mot 100 gårdar) och problemet var att välja ut vilka gårdar vi skulle besöka. Det är ganska bekvämt ordnat. Alla gårdar har en bar med trevlig personal som hjälper en med vad man vill pröva, allt utan kostnad. Det är förstås inga stora mängder vin de häller upp, utan snarare ca 2 cl per glas. Jag tror inte att man ska behöva skämmas för att man vill pröva allt, fast ändå kändes det dumt när man frågade efter flaska nummer 10. Vi hann med att besöka 5 olika vingårdar tror jag, där favoriten blev d'Arenberg, en något större vingård med många fina viner. Givetvis passade jag på att pröva alla de dyrare vinerna, och nog tror jag att jag, mitt outvecklade smaksinne till trots, kunde känna skillnad mot de billigare vinerna. (Det uttalandet kommer jag att få äta upp, förr eller senare.)

Settlement Wines som hade bättre pizza än vin.

Det är faktiskt vinter här i Australien nu, och jag tror att temperaturen rör sig kring 16-17 grader under dagarna, kanske något lägre till och med. Mot den bakgrunden är jag ganska nöjd med att vi badade i havet igår. Tacksamt nog lyste solen så när vi väl kom upp ur vattnet var det skönt. I vattnet var det inte lika skönt, vilket avsaknaden av känsel i benen får stå som vittne för. Tror att det var så pass kallt att hajarna har simmat bort till östkusten istället. Det ska tydligen gå att se val där vi badade, men tyvärr höll även de sig borta.

Kanon-weekend

Bilder från helgen uppladdade här!

/Anders

Herr Nguyen

Det verkar som att aussie-tjejen inte har kontrakterat svininfluensan, som de säger här. Vilken tur.

Förresten, idag var det jag som satte kaffet i halsen när jag läste att svensk militär grep pirater i Adenviken. Pirater?? I Sverige?? Militären?? Okej. Adenviken, vem hade kunnat gissa att det ligger i Somalia? Min erfarenhet av Somalia är att de inte brukar ha särskilt svenskklingande namn. Men, det var ju skönt att pirater inte har hittat till oss. Än.

Jag och Maja jobbar med en inlämningsuppgift i Financial Management. Jag tycker att det går rätt bra, sakta men säkert tar vi oss igenom frågorna. Min ambitionsnivå är inte särskilt hög, jag vill mest bli godkänd. Sen är det klart att det inte gör något om jag får högre betyg än så. Men, det finns givetvis en hel del som har mycket högre ambitionsnivå än så. En av dessa är Huyen Nguyen, en klasskamrat till oss. Vi har ett diskussionsforum för kursen där man kan ta upp problem man stöter på och dylikt. Herr Nguyen skrev ett inlägg där han sökte efter någon att göra uppgiften med och passade då på att deklarera (HD är högsta möjliga betyg): "Jag fick HD på assignment 1, och jag vill ha minst HD på assignment 2!"

Jag har missat hela slutspelet av CL p.g.a. tidsskillnaden men finalen ska jag banne mig inte missa; särskilt inte med tanke på vilka lag som möts. Det kommer att bli en grym match är jag övertygad om. Jag föredrar om Barcelona vinner, men jag tror nog att Manchester kommer att ta hem det. De är väldigt skickliga, får jag erkänna. Så matchen börjar 20.45 onsdag europeisk tid. Det betyder att den börjar 4.15 torsdag Adelaide-tid. Min kropp mår inte bra av att gå upp tidigare än kl 8, den protesterar med illamående och apati. Ska bli intressant att se hur det går i natt. Ungdomarna vill träffas kl 3.30 för lite fördrinkar. Vi som är lite äldre (Jag och Christian) var helt omotiverade för det och träffast istället 3.50 för att bege oss direkt till puben och beställa kaffe.

2-0 till United.

/Anders

Det har inte funnits tid för bloggande när mina studier är så intensiva som de är! Att läsa fyra ämnen samtidigt har ju helt klart sina nackdelar. Knappt hinner man få en uppgift färdig och inlämnad innan nästa ska vara inne. Och inte hinner man hämta sig från den sista uppgiften, nej nej, för då är det dags för ett litet prov. Det är ett under att jag lyckas ta hand om mig själv, borsta tänderna och fixa frillan.

Romeo. Mannen, myten, legenden. Notera de fräcka längderna i nacken.

Min blogg ger förresten eko ute i Europa. Nu sätter ni nog kaffet i halsen. "Va?! Den här knappt medelmåttiga bloggen kan väl inte ens platsa på topp 7 000 i Sverige eller ens ge eko i hans eget ego. Han har ju aldrig 'dagens outfit', den losern." Men ack som ni då misstar er, belackare där. Låt mig argumentera. Min käre vän Bålfors skapade uppståndelse på biblioteket i Tilburg, Nederländerna, då han inte kunde kontrollera sitt norrländska fnitter efter att ha läst om Ranelid i föregående inlägg.

Det är stort.

Nu måste jag återkomma till svininfluensan. Aka H1N1. Jag är nämligen numera i större risk att bli smittad. Flera fall har konstaterats i Adelaide, bland annat en flicka på ett college här i stan. Nu är det inte bättre än så att ca 20 boende här i byggnaden läser på samma college. De har därför blivit satta i någon slags karantän. Jag misstänker dock att det rör sig om unga kineser, och de umgås jag ändå inte med. Phuu. Tänkte jag. Men nu har en aussie-tjej som vi umgås med insjuknat med svininfluensa-liknanden symtom och begav sig därför till sjukhuset igår för provtagning. Spännande. Hur ska det sluta? Ska UniLodge bli försatt i karantän? Kommer myndigheterna spränga byggnaden? Upplösningen på denna thriller av stora mått presenteras exklusivt här i morgondagens upplaga!


Användbara tips. Stå inte närmre än 1 meter från varandra.

/Anders

Nivellerad skånska

Så blev det ändå en sen kväll. Planen var att jag skulle försöka hoppa i säng tidigt ikväll för att vara utvilad imorgon. Klart att det sprack. Jag har under en längre tid velat gå och se 'Gomorrah', en italiensk film om maffian i Napoli. Eftersom både Davide och Cristina är italienättlingar var givetvis de intresserade av att hänga med. Även om jag måste erkänna att filmen var både välgjord och välspelad, fann jag det svårt att riktigt uppskatta denna hyllade film. Det beror säkert på mina höga förväntningar, jag väntade mig en ny Gudfadern. Istället var det fråga om flera, mindre skildringar av de som blev berörda av maffian samt de som verkade inom maffian, fast på en lägre nivå. Men visst, klart sevärd.

Nu var det ju inte på grund av filmen kvällen blev sen. Nej. Efter filmen insisterade David och Cristina att vi skulle hitta på något, och jag är alldeles för svag för att säga nej. Så det blev ett par öl hos Davide innan vi gick ut till Supermild, ett ställe med väldigt poppiga människor. Det blev en kort visit.

Björn Ranelid gör mig alltid väldigt glad. Jag blev därför fylld av förväntan när jag såg att han hade ställt upp på en chatt med Sydsvenskans läsare. Han gjorde mig inte besviken. Jag har inte läst särskilt många av hans böcker, men däremot har jag sett honom i otaliga intervjuer och reportage, och hans sätt upphör aldrig att...hänföra mig. Bland alla svar som han gav på frågorna så blev favoriten givetvis förklaringen på varför han talar som han gör. (För er som inte känner till det, så talar han en väldigt märklig skånska där han inte drar sig för att blanda rullande och skorrande R. Youtuba det.) Jag återger här både fråga samt svar:

Ronald: Varför talar du med en i mina öron förfinad skånska? Och vad skulle kunna få dig att flytta ner till Malmö igen?
Björn Ranelid: Jag blir ledsen när du skriver och påstår detta, ty jag ämnar tala en nivellerad skånska så länge jag lever. Jag är oerhört stolt över mina rötter och besöker Malmö ofta och har hus i Kivik. Glöm inte att jag bott i Stockholm i tjugo år. Jan Malmsjö talade rikssvenska efter tre år i huvudstaden och jag framträder långt mer än vad han gör och på större scener.

Detta briljanta svar är en alldeles perfekt beskrivning på hur min uppfattning av honom är. Den sårade inledningen, ett elegant språk samt en absurd jämförelse med någon annan. Men alltså. Nivellerad skånska, åh fan. Läs hela chatten här.

Det kommer tillfällen i ens liv då man måste ta ställning. Hur vill jag att det ska vara i fortsättningen? Hur vill jag leva för att uppnå mina mål? Hur ska jag agera för att leva rättfärdigt? Jag har nu tagit ett beslut för att underlätta sådana frågor. Håll i er. Jag har nämligen beslutat mig för att i fortsättningen hålla mitt hår kort. Ja, inte kort som någon annan militär, men i alla fall så kort att håret inte når mycket längre ner än ögonbrynen. Detta är ett helt nytt steg i mitt liv. Som om inte detta vore nog har jag dessutom fattat ytterligare ett beslut i samma kategori; jag tänker inte låta mitt skägg växa mer än två dagar. Jag tror att dessa beslut kombinerat ger mig en bättre chans att...ja...att...eller jag kan lättare...ehm...hur var det nu..?

Attans.

/Anders

Stretch

Högläsningen gick smidigt. Jag hade köpt en kopp cappucino som jag drack samtidigt så att jag skulle känna mig extra italiensk. Jag levde förstås även ut genom många arm- och handrörelser under tiden jag pratade. Som förberedelse hade Davides flickvän hjälpt mig att läsa texten, rätta mitt uttal och förklara ordens betydelse. Det skulle visa sig att hennes italienska inte är alldeles klockren. Ett par ord som jag frågade henne specifikt om blev jag nämligen tillrättavisad på. Som 'roccia', vilket betyder bergsklättring. Råkkia sa Cristina att det uttalades. Råtschia skulle det vara.

Efter helgens vinster (både reserv- och förstalaget vann) var det en god stämning på träningen idag. Normalt sett så stretchar vi ca 4 gånger/träning då vår argentiska coach Javier har en förkärlek till detta. Antagligen gör det honom lycklig. "Guys...stretch! Anders, no talk. Stretch!" (Nu får ni tänka er det här med en utpräglad spansk accent). Idag måste han dock ha varit så upprymd över faktumet att vi nu ligger farligt nära förstaplatsen i serien så han tvingade oss att stretcha 7 gånger. När jag kommer hem till Sverige komer jag att kunna lägga mina ben bakom huvudet och sen runt på andra sidan. Minst.

Äntligen är Aqua tillbaka! Fast vågar man hoppas på att den nya skivan är lika bra som legendariska Aquarium med oförglömliga Dr. Jones och My Oh My? Kanske var allt bättre förr?

Nu är det sent och dags att hoppa ner i sängen. De flesta kvällar blir dock rätt mkt senare. Jag vill ju gärna hinna prata en stund med min My och då får det bli sent eftersom hon kommer hem sen eftermiddag svensk tid varje dag. Det är det värt.

Imorgon ska jag berätta om ett beslut jag har tagit nu i veckan.

Vilken cliff-hanger.

/Anders

Mother is sick

Idag hade jag min första redovisning på engelska! Det var faktiskt lite nervöst sekunderna innan jag körde igång, engelskan sitter ju tyvärr inte helt och hållet. Presentationen var en grupp-presentation i Business Law och handlade om ett handelsavtal mellan Australien och ett gäng sydostasienländer. Ganska enkelt och okomplicerat ämne, och jag tyckte att min grupp gjorde ganska bra ifrån sig.

Min grupp bestod av mig, en Aussie-tjej samt en Korea-kille. Korea-killen var som många andra asiater här, ganska blyg och försiktig. Men han bjöd på ett skratt när han inför ett möte förra veckan sms:ade och skrev att han inte kunde ses p.g.a. att hans mamma var sjuk. Det är lite annat än svenskars inställning, det! Han förtydligade i ett mejl ett par dagar senare:

"My mom has a fever so I think I must stay with her."
Ja. Gör du det.

Idag var det även inlämning i italienskan. Davide och hans flickvän hjälpte mig med grammatiken så det ska nog gå bra den här gången också. Lite mer nervös för morgondagens uppgift: högläsning. Tror i och för sig inte att det utgör särskilt stor del av betyget, men, man vill väl ändå att det ska gå bra. Kanske har jag inte så mycket att oroa mig över, eftersom läraren verkar vara lite förtjust i mig. Varje gång jag säger något så utbrister hon: Ottimo! eller Perfetto! Okej, det kan ju också tyda på att jag pratar väldigt bra. Ja, eller så är hon förtjust i mig.

Jag blir lite tveksamt inför vad som händer hemma i Sverige. Media rapporterar om att Piratpartiet är på väg in i EU-parlamentet. Gud bevare mig väl. Härmed uppmanar jag folk att gå och rösta. På vettiga partier. Därmed utesluts Piratpartiet, Sverigedemokraterna och Feministiskt Initiativ. För att nämna uppstickarna. Som borde bliva nedstickade. Tycker jag.

Dags för matlagning! Igår stekte jag förresten kängurukorv till lunch, som jag serverade med potatismos samt ketchup & senap. Kängurukorven var inget jag rekommenderar. Nä, tvärtom. Håll er undan från det. Korvar här är förresten inte riktigt som svenska korvar. De har en väldigt mjuk konsistens, man kan liksom trycka igenom korven. Kan tänka mig att korv var sådär i Sverige förr också. För längesen. Kanske var inte allt bättre förr?

Kängurukorv, potatis som kokar samt min olivolja "Ollo" :)

/Anders

Africa

Det var nog ingen svininfluensa. Eller körtelfeber. Det var antagligen bara en attack mot min kropp. En envis attack dock, den har fortfarande inte gett med sig. Fast jag sätter hårt mot hårt, och spelade därför en fotbollsmatch idag. 90 minuter. Mot Africa. Känner mig genast friskare. Vi vann förresten. Ganska enkelt dessutom, Africa bjöd inte på något motstånd överhuvudtaget.

Värre var det förra veckan då jag debuterade som målskytt för Uniblacks. Jodå. Det är sant. En riktig fullträff var det dessutom. "Well done Anders. The shot was a bit girly, but hey." Inte nöjde jag mig med detta, jag spelade även fram till vårt 2-0 mål genom en fin djupledsboll till vår kvicke anfallare. Så 2-0 i halvtid kändes ju väldigt stabilt, med tanke på att motståndare inte hade bjudit upp till kamp. Hursomhelst slutade matchen 4-2. Till motståndarna. Som om det inte räckte blev jag dessutom varnad, skadad och utbytt. Ilskan var stor! (Ja Cellen, varningen kom efter tjafs med domaren. Men till mitt försvar ska jag ju säga att linjemannen fuskade och eftersom jag är en man med stort rättspatos kan jag givetvis inte låta den oehörda oförrätten slinka förbi ostraffat.)

Så lördagkväll. Vad göra? Sitta hemma och blogga! Igår var lite bättre. Först bjöd jag David holländaren och Maja på en kulinarisk upplevelse i form av "Räkor i het sås" som ackomponjerades med...ris! Det blev helt okej. De var mycket nöjda. Eftersom 35 kronor är ett väldigt överkomligt pris för att se bio så bestämde jag och Maja oss sedan för att gå och se Änglar & Demoner. Biografen var mkt bättre planerad än de svenska. Flera gångar att gå upp i så att inte 25 personer behöver ställa sig upp när en person ska in i mitten. Större benutrymme! Men framförallt så var folk tysta under filmen. Det händer sällan i Sverige. Allför sällan. Om du är för trög för att fatta vad som händer i filmer har du två val:
1)Stanna hemma och se filmen och ställ 1 000 frågor till dina vänner, eller gå på bio och
2)låtsas som att du fattar vad som händer. Det visar sig ändå i slutet vem som egentligen var polare med vem.
Okej?

Nu inväntar jag Meet the Parents. Mycket rolig. Jajamensan. Nä, jag är inte uttråkad. Okej. Imorgon blir det till att studera. Dels förbereda grupp-presentation till Business Law, och dels finslipa min inlämingsuppgift i italienska.

/Anders

H1N1

Så angående den här svininfluensan. Om man nu fick kalla den det, det var tydligen viktigt att den skulle ha ett korrekt namn eftersom svininfluensa bara smittar svin (herregud, man kan ju bli trött för mindre). Ja, i alla fall började min kropp ge ifrån sig en massa udda symptom igår kväll. Blodsmak i munnen. Muskelvärk. Feber. Slem i halsen. Svininfluensa på gång? Jag umgås trots allt med mexikanare då och då.

Googlade saken och kunde andas ut något. Svininfluensa ska man tydligen bli illamående av också, och det var jag minsann inte eftersom jag kunde sitta och trycka i mig kakor. Så nu spekulerar jag istället om det är körtelfeber som har drabbat mig. Min granne ovanför, Hussein, insjuknade nämligen i just detta för några veckor sen.

Men frågan är vilket man helst vill drabbas av?
"Körtelfeber varar normalt i 2-4 veckor och är oftast helt okomplicerat."
"Svininfluensa ger samma sjukdomssymtom som en vanlig, mild form av influensa."

Svårt val, men med tanke på mediauppmärksamheten som svininfluensan skulle ge så blir vinnaren - Körtelfeber!

Eller så hoppas vi bara på att det är lite halsont med feber. Eller en liten influensa. Eller Mylängtan.

Det är bara åtta veckor kvar tills jag åker hem. Tiden går fort, som vanligt. För att det inte ska uppstå en smärre kulturchock när jag återvänder till Malmö håller jag mig á jour genom att läsa Sydsvenskan. Allt verkar vara som vanligt. Dagens rubriker:
"Äggkastning på Rosengård"
"Malmöbo slog sonen när han inte ville fildela"
"Det är tråkigt i Lund"
samt "MFF i topp i publikligan"

Nu kom jag osökt att tänka på något om Malmö som jag läste av Fürstenberg för ett tag sen. Givetvis letade jag upp det! : (Läs hela krönikan här)

"Hur som helst är det något speciellt med en stad där toppnyheterna samma vecka är demonstrationer som blir omskrivna världen runt (hur många svenska kommunstyrelseordföranden har blivit dissade av Wall Street Journal? Bara ett och han bor på Sofielund), utländska (norska) toppolitiker som besöker stan för att kolla hur det står till med sharialagarna, en berusad man som grips av polisen när han är ute och vallar sin boaorm samt en elefant som dör inne i ett villaområde.

Bring me a sane man to Malmö and I will cure him."

Ah, Malmö.

/Anders

Saltlakrits och paella

Vem kunde tro att de svenska smaklökarna (the disgusting swedish taste buds) skulle utstå spott och spe p.g.a. saltlakrits? Jag har aldrig träffat eller ens hört talas om någon som inte tycker om saltlakrits. Två saker som är bra kan ju inte gå fel liksom. Salt är bra. Lakrits är bra. Eller hur? Nej nej, det skulle visa sig att vi är ett ensamt folk vad gäller denna smak.

För ett tag sen hade Maja en påse djungelvrål. Väldigt trevligt och väldigt gott, speciellt med tanke på att jag i princip inte har ätit godis sen jag lämnade Sverige. Hur som helst; Davide hängde en dag här i lägenheten och jag tog tillfället i akt att bjuda honom på svenskt godis. Han tog en bit och granskade den.
-What is it?
-It's liquorice.
-Looks weird, sa han och stoppade in denna delikatess i sin mun.

Jag uppskattar att det tog ungefär en och en halv sekund innan han sprang fram till papperskorgen och spottade ut godiset.
-Jesus! It's the most disgusting thing I've ever tasted! How can you possibly like this??

Detta har följts av ett par veckors diskussion om de svenska smaklökarna. Jag förstår ingenting. Det är inte så att Davide överdriver, han menar på fullt allvar att han aldrig har smakat något äckligare. Samma åsikt har framförts av andra kanadensare. Antaligen måste man vara uppväxt med saltlakrits för att kunna uppskatta det. Mycket märkligt.

Davides flickvän är här på besök i några veckors tid och hon tog med sig Anchorman. Så ikväll blir många skratt. Davide är något besatt av Will Farell och gör ständigt referenser till hans filmer. Jag förstår ungefär hälften. Jag uppskattar desto mer när han gör Seinfeld-referenser. Vi har ganska samma humor och vi har tillbringat en hel del av vår tid med att titta på Seinfeld-klipp och diskutera olika Seinfeld-fenomen. Seinfeld är den bästa serien nånsin! David holländaren är inte lika förtjust i denna briljanta serie och jag och Davide har därför bestämt oss för att omvända honom innan terminen är över. Jag menar, hur kan man inte bryta ihop av skratt när man ser det här (Jerry får besök av bibliotekspolisen angående ett boklån från 1971):

Lika roligt varje gång. Or maybe that turns you on Seinfeld. Maybe that's how you get your kicks, you and your good time buddies....well I got a flash for you joy boy - party time is over! You got seven days Seinfeld - that is one week!

Jag sitter och funderar på om jag ska gå ner till McDonald's (ligger farligt nära) och köpa middag där. Efter gårdagens bravader kommer jag inte att ta på mig någon matlagning. Men det vore synd att proppa i mig burgare efter den fantastiska lunchen jag hade idag. Hussein var i farten igen och gjorde en klassisk spansk skaldjurspaella. No offence mamma och pappa, men den grabben kan sin paella. Bland de godaste paellor jag nånsin har ätit - och då brände han ändå vid den något...

/Anders

Biggest Loser

Nä. Precis som jag misstänkte så var det inte så himla kul att sätta igång med plugget igen. Det som var kul med skoldagen var italienskan där vi fick tillbaka en inlämningsuppgift. Kalla mig hädanefter för mr. 100%. Oh yeah!

Financial Management-uppgiften gick inte lika bra. 69 %. Det lustiga var att Maja och jag hade jobbat tillsammans (hade därför samma svar) men hon fick istället 78 %. Inkonsekvent rättande, någon?

Det har regnat sen jag kom tillbaka till Adelaide i torsdag. Nästan i alla fall. Jag är orolig över att detta är deras konstanta höst/vinter-väder. I så fall blir jag besviken. Jag trodde att solen skulle råda, även i kallare tider. Min fotbollsmatch blev nästan inställd i lördags p.g.a. den vattenfyllda planen. Som tur var spelades matchen och vi vann mycket välförtjänt med 1-0. Jag gjorde ett fint mål i första halvlek, som dock blev bortdömt på en mycket tveksam offside. Hade även ett fint skott i ribban samt ett pinsamt missat halvt friläge. Någon målkung har jag aldrig varit och tydligen ska den trenden fortsätta även här!

Jag råkade ut för en hemsk olycka när jag lagade mat för ett par timmar sen! Jag var sugen på min favorit - chili con carne - och när det var dags att slänga på bönorna var jag lite oförsiktig när jag slet upp konservburken. Locket skar ett ordentligt jack i långfingret och blodet sprutade hejvilt. Maja fick komma till min undsättning och hjälpa mig sätta på ett ordentligt tryckförband så att jag kunde slutföra det jag hade påbörjat. Inte ska ett konservburkslock sätta stopp för min fantastiska chili! En timme senare hade det dock inte sluta blöda riktigt och jag fick leta reda på nål och tråd och sy ihop det istället. Neeeej. Jag satsade på högläge en stund och nu, ytterligare en timme senare, ser det hyfsat torrt och fint ut.

Ajajaj

Nu är det dags för den spännande finalen av Biggest Loser Couples Australia! Vi har följt programmet hyfsat sen vi kom till Adelaide. Det är helt absurt hur dessa från början sjukt feta människor helt har tappat all den där extravikten. En gubbe har gått från 176 till 93 kilo. Starkt jobbat! Ska njuta av en kopp kaffe i min Nya Zeeland-mugg, min enda NZ-souvenir. Återigen, och den här gången med lite tidsperspektiv, så måste jag hylla Nya Zeeland! Fantastiskt! Åk dit :)

Mycket fiffigt, det vita i hjärtat är NZ!

/Anders

Do one thing every day that scares you

...och idag var jag livradd. Sa att det racker for sadar femton ar framat. Bungyjumping. 134 meter. Fy. Fan.

Det var dessutom inte din vanliga bungyjumping fran en bro. Nej nej. Det har var en annan variant. Forst var du tvungen att ta en lift ut till hoppstallet, som givetvis hade glasbotten sa att man kunde se ner. Sjalva hoppet skedde sedan fran en glasplattform. Stegen dit minns jag som panikfyllda.

-Are you ready?

-No!!

-Here we go...

-Oh my god oh my god..

-Yeah, OH MY GOD, ONE TWO THREE GO!!

Och jag hoppade. Ut i en snygg bage och njot. Eller just det. Det var sa jag hoppades att det skulle ga till. I verkligheten gick det mer till sa att jag liksom bojde mina ben som att jag SKULLE hoppa ut, men sen gick nagot snett. Med mina bojda ben lutar jag mig helt enkelt ut mot det fria fallet och skriker for mitt liv.

Jag var ganska overtygad om att jag skulle do. I didn't!! Vilken jakla kansla det var att komma upp pa plattformen igen. Lamt hopp av Stridh, men herregud, vilken kick.

Nu vantar studier i Adelaide igen. Suck.

Fler foto pa denna lank: http://picasaweb.google.se/andersuppochner

/Anders

Franz Josef

Aventyret fortsatter!

Fredagen tillbringade vi mestadels i bilen da vi hade en hyfsat lang korning. De nya zeelandska vagarna ar lite annorlunda an de svenska vilket gor att det ar sjukt svart att uppskatta hur lang tid det kommer att ta att kora 200 km. Det beror forstas framst pa de dar bergen som envisas med att vara i vagen nar vi vi bara vill ta oss fram. Berg innebar aven skarpa svangar varje 100 meter. Ingen risk att somna bakom ratten har inte. Just det. Eftersom det har med manuell vaxel inte ar nagot som hela varlden kanner till (las, Davide har ingen aning om hur det funkar) sa far jag skota korningen i var fina Toyota Corolla.

I alla fall. Lordagen hade vi planerat att tillbringa pa en glaciar med det basta namnet - Franz Josef. Fox glacier hade inte mycket att satta emot. Vi hade dock inte battre tur an att allt var fullbokat. Vi deppade ihop och gick och kopte kaffe istallet. Borjade planera om - var det vart att stanna i Franz Josef en extra dag for att komma upp pa glaciaren pa sondagen istallet? Na, tankte vi, det ar det nog inte och forberedde oss istallet for att lamna stan nar lyckan plotsligt sken over oss. Av en handelse sa fick foretaget tva avbokningar och erbjod oss deras platser istallet.

Lyckliga akte vi med bussen till glaciaromradet dar en 40 minuters vandring vantade innan vi kunde ta oss upp for sjalva glaciaren. Aterigen sa bjod Nya Zeeland pa fantastiska upplevelser. Vi hade dessutom en sadan tur att det hade regnat ett par dagar innan vi var dar och spolat undan den doda isen. Perfekt faste tydligen. Branta stigningar emellanat och det gallde att vara fokuserad. Ett par mindre olyckor intraffade. Davide gjorde nagot konstigt nar vi skulle ta oss ner och trillade och slog svanken i en iskant. En dansk tjej flog med huvudet rakt in i isen och fick en ordentlig bula. Dumma danskar.

Mmm...glaciarvatten :)

Det har forstas sina fordelar att vara ensam forare. Jag kan lagga in veto mot Davides forslag om var vi ska kora. Idag ville han att vi skulle kora till Milford Sounds dar det finns fjordar. Det var alldeles for langt enligt min mening, sa nu stannar vi har i Wanaka och kanske hyr en kanot och tar oss ut pa den fina sjon innan vi ikvall kor till Queenstown dar fler aventyr vantar...


Foto pa den har lanken: http://www.facebook.com/album.php?aid=87578&id=609746055&l=38166d8304

/Anders

Abel Tasman

Det blev inget av den dar fisketuren. Kvinnan i infocentret som vi pratade med glomde beratta den lilla detaljen att det var mer an en och en halvtimmes bilfard bort till sjon. Nar vi val kom fram, efter ca 50 000 svangar i bergen, tyckte batuthyrarna att det var for sent for oss. Naval, vi beslutade oss for att ata var medhavda lunch nere vid bryggan istallet. Maste vara det vackraste stallet jag nagonsin har atit lunch pa. Sagan om ringen-filmerna ljog inte om Nya Zeelands skonhet. Det har slar allt jag tidigare har sett, med hastlangder. Var vi an aker hor jag Davide utbrista "Wow...Jesus!" var 1oe minut.

Sa, efter var misslyckade fisketur igar begav vi oss mot nasta mal - Matueka! (Ja, det har med ortsnamnen ar ganska komplicerat och vi gissar for det mesta vad de heter). Kom fram vid sjutiden pa kvallen och hittade till slut ett trevligt motel dar vi lyckades pruta ner priset till 80 dollar, vilket vi kande oss hyfsat nojda med. Middag intogs pa klassiska McDonalds dar the local kids festade till det (de har tydligen ocksa nagot slags lov och kunde alltsa vara berusade pa en veckodag). De var imponerade over att jag var fran Sverige, men var inte riktigt saker pa att det inte var samma sak som Schweiz.

I morse korde vi ca 2 mil norrut till Abel Tasman Park dar vi kopte ett aventyrspaket. Vi akte vattentaxi till en strand, varifran vi promenerade i parken i tre timmar till en annan strand. Val dar motte foretaget upp och bjod pa lunch (macka, kakor, appelpaj och appeljuice samt kaffe!) innan det var dags att satta igang och paddla. Trots att det stundtals osregnade under hela dagen var allt helt perfekt. Parken var lite regnskogsaktig, valdig snarig och brant. Havet var, regnet till trots, alldeles stilla och perfekt! Vi fick till och med se en sal sittandes pa en klippa. Mycket exotiskt...

Ikvall tankte vi undersoka Matuekas uteliv - det finns tydligen tva pubar (stanger kl 22), det blir sakert livat...har i denna metropol! Imorgon bitti ska vi kora en ganska lang stracka ner till en glaciar, Franz Josef, som ska vara fantastisk.

Aventyret fortsatter.

Ska forsoka fa upp lite bilder snart!

/Anders

Kiwi

Nu var det antligen dags igen for ett nytt inlagg. Jag tyckte att jag hade kommit igang ordentligt med bloggandet, men sen kom Melbourne i vagen och sen blev det inte av.

Melbourne var riktigt bra. Staden ar ungefar tre ganger sa stor som Adelaide och det kandes verkligen. Riktig storstadskansla, med tempo och puls.

Nu ar jag ute pa en ny resa - Nya Zeeland! Det blev ett hastigt beslut for mig och Davide, efter att vi hittade ett relativt billigt flyg. Vi har nagot slags pasklov i skolan i tva veckor, sa nagot skulle vi ju hitta pa och da tyckte vi bada att Nya Zeeland skulle vara perfekt! 12 dagar i detta sagoland!

Vi anlande till Christchurch sent sondag kvall och det blev inte battre an att vi fick tillbringa forsta natten i ett fangelse. Det var ganska ovantat. Sma celler och ganska kallt, men som tur var fick vi filtar som holl oss varma. Nej mamma, det var inget riktigt fangelse saklart! Vi ar skotsamma, aven pa Nya Zeeland. Det var ett gammalt fangelse som numera ar ett vandrarhem. Billigt och enkelt.

Mandag morgon hyrde vi en bil for hela vistelsen och borjade kora norrut. Stannade lite har och var och njot av utsikten. Grona och oppna landskap med massor av far. Berg tackte landskapet. Hittade en trevlig vingard. Till slut kom vi fram till vart mal, vi tror att staden hette Karaoke, dar vi under tisdagen besteg ett berg pa 1670 meter. Mycket jobbigare an vantat och vi var ganska doda ner vi kom ner igen.

Idag ar vi i en liten stad som hter Picton och strax ska vi ge oss ivag och hyra en liten bat och fiskeutrustning och fiska i en liten sjo. Imorgon blir det kanot!

/Anders

Lokalkändis - igen!

Jag har inte berättat att jag och Maja blev speciellt utvalda som intervjuobjekt för Adelaides största tidning "The Advertiser" för ett tag sedan. Det hela gick till så att vi blev tillsagda att posera snyggt för fotografen som kom till vår byggnad. Det var jag, Maja och en kines. Maja fick av någon outgrundlig anledning vara i förgrunden, medan jag och kinesen snällt fick stå i bakgrunden. Fotografen knäppte sådär en två hundra bilder och man tycker därför att iaf ett borde ha blivit bra. Det blev det också - bra på Maja iaf och det publicerades i gårdagens tidning. Artikeln återfinns här, tyvärr utan bild. Den återfinns istället nedan! Notera att jag omnämns som Mr. Stridh. I Australien känner de igen digniteter när de ser en.

Den med gott minne minns säkert att jag även blev intervjuad av Västerbotten-Kuriren när jag flyttade till Umeå. Jag verkar dra uppmärksamhet till mig. Jag kan inte tänka mig att Cellen har blivit intervjuad någon gång, varken av vad-tidningen-i-Kristianstad-kan-tänkas-heta eller av någon Oslo-tidning. Utstrålning Cellen...utstrålning!

Nu åker jag till Melbourne!

/Anders

Salander missing

Det här med matlagning är inte så kul alltid. Merparten av mina måltider sedan jag flyttade in här på UniLodge har bestått av antingen pasta med tomatsås eller indisk mat (okej, en och annan Big Mac har väl också slinkit ner). Jag klagar inte på smaken, det är ju jag som är kock. Det är mer den här enformigheten som börjar gå mig på nerverna. Så laga något annat då! Ja, det skulle man ju kunna tycka. Men jag känner mig omotiverad! Hemma i Sverige äter jag hyfsat mkt fisk, men det finns inte fryst mat i butikerna här i Australien och jag får aldrig energi nog att gå och köpa färsk fisk (som jag dessutom misstänker är betydligt dyrare än fryst). Det positiva med den här typen av föda är förstås att min matkostnad hålls nere på en väldigt låg nivå.

Igår blev jag därför väldigt nöjd när jag och holländska David lagade mat tillsammans, och istället för tomatsås till pastan blev det någon slags laxsås (röra?) som serverades med parmesanost. Jag hade precis tänkt erbjuda mig att springa ner till affären och köpa lite läsk till oss när David plockade fram en flaska vitt vin. Ska vi ha vin? Klart vi ska ha vin till pasta med lax, vi är väl inga vildar, menade David. Jag tycker förstås att mjölk är godare and some like their cucumbers pickled.

/Anders

Burrito opossum

St Patrick's day var ungefär som man kan tänka sig att den skulle vara. Grön och mycket folk. Karamellfärgen var en given succé, och jag tror inte att den gav alltför mkt smak åt dryckerna. Vår fest här på UniLodge (som inkluderade mat, danskarna gjorde förstås någon konstig dansk rätt som ingen rörde - Maja gjorde mexikansk mat som gick åt som smör i solen, likaså norskornas, eftersom de gjorde gröna jelly vodka-shots) efterföljdes av utgång till en irländsk pub som var knökfull. Det var kort och gott en bra och rolig kväll!

Grön skål! (Maja hävdade att hennes tröja var grön, men nja, jag tyckte inte så - fritt fram för att knipas!)

Jag och Christian, i fotbollslaget även kända som the Larsson brothers (ja, precis! vilken Larsson tänker de på...Henrik???)

På onsdagskvällen gick jag och mina grannar ovanför på en cirkus. Det skulle visa sig vara inte din vanliga Cirkus Scott. Nej nej. Artisterna bestod av tre killar som kallade sig för The Dirty Brothers och ja - de var dirty. Föreställningen, som varade i dryga timmen, gick i stort ut på att de plågade sig själva på olika sätt. Till favoriterna hör när en av killarna tog en dusch i glöden från två slipmaskiner. Väldigt bra och rolig show! Efter föreställningen såg vi en opossum som fick en burrito att mumsa på...

Idag har jag varit flitig och gjort en uppgift som ska lämnas in om två veckor. Nu är det dock dags att ordna lite lunch innan jag måste bege mig till samling för fotbollsmatch. Uppflyttad i a-laget nu. Det var väl bara en tidsfråga efter att jag visade dem Joga Bonito throw in...

/Anders

St Patrick's day

Ja, som alla i Sverige känner till så är det St Patricks, eller om man så vill - St Pattys - day idag. Irländskt skyddshelgon. Det ska förstås firas och det gör vi genom en liten fest här på UniLodge. Traditionen bjuder att alla ska bära grönt, och för att göra det festligt så ska även mat & dryck försöka hållas grön. Det kommer att bli väldigt intressant att dricka grön öl...I How I met your mother hävdas det att den som inte bär grönt på St Pattys day får tåla att bli knipen, vilket jag helst inte blir. Som tur är har jag världens grönaste t-shirt att slänga på mig ikväll!

Här är kvällens hjälpmedel:

Grön karamellfärgGrön t-shirt

Igår hade vi det där provet i italienska. Jag blev upprörd under provets gång då det visade sig att de förväntade sig att vi skulle kunna fem fraser som vi inte har lärt oss. Sådana oförrätter vill jag inte utsättas för och kritiserade provets utformning. Efter visst lirkande gav professoressa K. upp och tvingades lämna den delen av provet utan hänsyn. Woho! Anders 1 - Professoressa K. 0!

I eftermiddag är det dags för Intro. to law-föreläsning samt -seminarie. Kanske dags att börja förbereda frågorna ifall den snorkiga läraren skulle få för sig att låta en student svara den här veckan. Tisdagar gillar jag inte riktigt. Lektion ända till 18.00 och det är samma tid som min fotbollsträning börjar. Det innebär förstås att jag kommer försent varje tisdagsträning, då det tar nästan 20 min att gå dit. Idag vill de ha in pengar för medlemsavgiften...hmm. 100 dollar för fyra månaders spel, aningen dyrt tycker jag. Men men, jag måste ju hålla mig i form på något sätt!

Happy St Patrick's day!

Si, capisco!

Idag ägnar jag min söndag åt studier! Det var längesen. Kan nog inte ens minnas när jag gjorde det senast. Anledningen härav är att imorgon kommer vi att ha ett litet prov på italienskan. Jag tycker att jag har hängt med hyfsat bra, men måste finputsa allting. Jag vill få tillbaka provet med lärarens anteckning: Multi bene, Anders!

Det enda kluriga är att vi har fått en heads up på att vi ska skriva en dialog på ca 80 ord. Baserat på det vi har lärt oss anser jag att det är aningen för många ord, om det ska vara en vettig dialog. Det är klart, jag kan skriva en dialog där personerna frågar varandra fram och tillbaka hur man stavar till vissa ord, fast det skulle ju inte kännas så givande. No, non capisco!

Igår var det match med Uniblacks reservlag igen. Den här gången spelade vi oavgjort, 1-1, mot ett gäng som vi borde ha slagit utan problem. Jag fick ett gyllene läge att bli matchhjälte fem min före slutet då jag stormade fram och fintade av två killar...kommer snett mot målet...bara målvakten kvar...jag ser luckan i bortre nättak....skjuter....förbi målet! Inte så oväntat om man har följt min karriär genom åren. Oh well. Trivs rätt bra i laget, en hel del schyssta killar. De har förvånsvärt bra kunskaper om Sverige. Umeå? Ligger det nära Luleå? Imponerande, får jag säga! En del kan även några svenska ord. Jag ska inte skriva vilka ord.

Efter en vecka med fint väder som innebar några strandbesök har helgen bjudit på lite sämre väder. Idag är det moln på himlen, och jag undrar om det inte kommer att regna lite faktiskt. Det hoppas jag dock inte, jag har lakan hängandes ut genom fönstret på tork, eftersom de tar betalt om man vill nyttja byggnadens tvätt- samt torkmöjligheter. Jag blir ytterst upprörd varenda gång jag åker ner i tvättstugan och får mata in tre dollar (typ 18 kr) för att få mina kläder rena. De ska dock aldrig få mig att betala tre dollar för att få mina kläder torra! ICKE! Snacka om kulturkrock...

Ci vediamo!

El Mundia

Skolvecka nummer två inleddes idag, tisdag. Illavarslande nog känner jag redan att jag är helt omotiverad för mina kurser. De är inget kul helt enkelt. Italienskan är den enda kursen som jag känner kommer vara något givande. "Introduction to Law"-kursen, som förstås fokuserar på det australiensiska rättsväsendet, tänkte jag att jag inte kommer att ha någon nytta av, men kanske kunde vara lite intressant. It's not. Dessutom är läraren som vi har på våra seminarier ett stolpskott. Arrogant och låter inte studenterna svara på frågorna - hon kan ju själv svaret, så varför bekymra sig om det? Suck. Varför sökte jag inte "Australian Outback"? På den kursen lär man sig paddla kanot, segling och massa i den stilen. Det är förstås inte läge att deppa ihop riktigt än - det kan ju vända.

Som tur är händer massor av kul sidan av skolan. Jag tar helg på torsdagar vid lunch, vilket är väldigt behagligt. Det ger mig tid till sånt som jag hellre vill göra - hänga på stranden eller spela fotboll eller något annat icke skolrelaterat. Den gångna helgen var det i vanlig ordning heaps of party. Hussein, som bor rakt ovanför mig, ordnade födelsedagsfest i fredags här i byggnaden. Han är en mästerkock och bjöd på god mat. Känguru har jag nu äntligen bockat av! Den serverades i brynta små bitar. Gott! Festen var trevlig och efterföljdes av utgång. Jag hade planerat att inte gå ut men en australiensisk kille hänger med vårt utbytesgäng då och då, och vid dessa tillfällen känner jag mig alltid pressad att hänga med ut, när han tar sig tid att umgås med oss utbytesstudenter. Även utgången blev en succé. Vi kom in på uteställe nummer två genom att utge oss vara journalister från den spanska tidningen El Mundia som gjorde ett reportage om Adelaides uteliv. Ja...

Då fredagen blev både sen och blöt tänkte jag och Maja att en hemmakväll med filmtittande skulle sitta på sin plats. Det gick bra fram till 9 på kvällen då holländska David (det kryllar av Davids) kom ner till vår lägenhet och bjöd på Heineken (man ska tydligen vara patriotisk, men det är svårt att få tag på de svenska storheterna Pripps Blå och Spendrups här). Några timmar senare befann vi oss på en galet stor husfest med DJs(!). Vid fyratiden blev vi utslängda då grannarna hade framfört sina klagomål hos de lokala myndigheterna. En av husägarna var en man i 40-års åldern, som enligt uppgift var svag för skandinaviska flickor. Han måste ha varit nöjd med kvällen då jag träffade på minst 20 skandinaver. Oväntat.

Nu har jag äntligen bokat min Melbourne-resa där jag ska hälsa på Cris och Mallan samt se Formel-1. It's gonna be legendary! Onsdagen den 25e mars flyger jag dit och återvänder tisdagen därpå. Melbourne är typ Adelaides trippla storlek så det ska bli intressant och se vad som finns att finna där, förutom Cris och Mallan.

Bilder från Husseins födelsedag och min o Christians cykeltur uppladdade!

http://picasaweb.google.se/andersuppochner

Första skoldagen och första regnet

Så kom äntligen dagen jag har väntat på - min första skoldag! Vi hade obligatorisk närvaro på universitetet för två veckor sedan, men det skulle visa sig vara bortkastad tid. De två senaste veckorna har bestått av information, information och information. Det kan förstås vara bra - om det ges någon vettig information. Här valde de en lite annan nivå. Exempel från det första info-mötet:

• "Om du känner dig otrygg när du åker buss - flytta längre fram och prata med busschauffören."
• "Om du får t. ex. en förkylning eller andra mindre allvarliga sjukdomar, gå INTE till akuten"

Detta ledde givetvis till att det blev ytterligare två veckors semester för mig, vilket har varit väldigt skönt. Men nu börjar alltså allvaret och idag satte två av mina fyra kurser igång, italienska samt international business law. Italienskan är förstås på nybörjarnivå och min klass består till stor del av ättlingar från Italien. Lektionen hölls på en grundlig nivå, vi fick lära oss fraser som "jag heter..." och "vad heter du?". Mycket behagligt tempo, jag kommer inte att behöva jobba ihjäl mig på den kursen.

International Business Law-kursen kan bli något knivigare. Läraren verkar dock väldigt sympatisk och hjälpsam så det ska säkert gå vägen. Vi fick dela in oss i grupper om fyra, och min grupp har nu en månads tid på oss att förbereda en grupp-presentation om vad IMF skulle kunna tänkas ha för syn på den globala finanskrisen. Kan bli kul.

Idag har det regnat! Som svensk låter inte det särskilt märkvärdigt, men om man bor i Adelaide är det något att ta upp som förstanyhet. Det hade tydligen inte regnat här på mer än 80 dagar, så nu måste bönderna vara smånöjda antar jag. Som tillfälligt boende i Adelaide så kan det gärna fortsätta vara torka, bara de kan vattna fotbollsplanerna.

Jag gjorde min debut för Uniblacks igår! Debuten skedde på den sämsta, torraste planen jag har sett, men det hindrade inte Uniblacks från att gå mot en säker 2-0 vinst! Vi spelade förvånansvärt bra, med tanke på att ingen känner varandra. Kan bli en kul säsong!

/Anders

Staden utan ex-fångar

Då var det äntligen dags för ett nytt, efterlängtat blogginlägg! Återigen är det internettillgången som har stått i vägen för detta episka verk, men nu jäklar..!

Okej, så nu har jag alltså tillbringat två veckor i min nya stad - Adelaide. Under tiden vi reste runt frågade jag vid möjlighet australiensare om Adelaide, som skulle visa sig vara en inte alltför populär stad. Tydligen verkar Jante-lagen inte enbart i Sverige. Nej, Adelaide är ingen trevlig stad. Varför? Ja, men de är snobbiga där. Jaså? Ja men du vet, de tycker att de är bättre bara för att Adelaide inte grundades av ex-fångar.

Nåväl, det visade sig förstås vara kvalificerat skitsnack. Adelaide är en stad som fortsätter växa för mig. De första intrycken var ganska blandade. Staden har en ganska annorlunda uppbyggnad än vad man är van vid som svensk och europé. Själva stadskärnan är omgärdad av fyra stora huvudgator; North, South, East and West Terrace. Innanför dessa gator är byggnaderna moderna och fina och det finns en hel del höghus . Så fort du kommer utanför dessa gator finns det dock inte ett enda höghus att finna. Med tanke på att Adelaide har ca 1,2 miljoner invånare är det förstås ganska oväntat. Min och Majas första fråga blev då logiskt nog - var bor alla? Höghusen i city är främst kontorsbyggnader, så alla måste bo i förorterna. Adelaide måste följaktligen vara enormt.

Förorterna är ganska udda uppbyggt. Många av dem är inte särskilt trevliga, utan man får mer känsla av industriområde när man går omkring där. I princip samtliga hus i förorterna är dessutom enplansvillor vilket förstärker fråga 1. Fråga nummer två för vår del blev - var köper folk i förorterna sin mat? Varken supermarkets eller minimarkets finns att finna. Mycket udda.

Så fort vi anlände till Adelaide satte vi igång med bostadsjakt då vi inte var särskilt intresserade av att bo någon längre period på vandrarhem, även om det var fräscht och fint där...Det skulle visa sig att det inte var världens enklaste sak att hitta något bra ställe. Alla rum och hus som vi tittade på ute i förorterna var ganska så nedgångna och inte alls trevliga. Dessutom så bodde det bara kineser överallt, och inte har jag åkt till Australien för att umgås med kineser som inte kan engelska. Efter en knapp veckas letande insåg vi att vi var tvunga att gå upp i prisklass för att hitta något som duger för juris kandidat-studerande från Sverige. Plötsligt så uppenbarade sig UniLodge! Detta blev himlen för oss - nybyggt studentboende mitt inne i city på gatan där allt händer. 5 min gångavstånd till campus - taget! Något dyrare än planerat men fördelarna uppväger kostnaden. Jag slipper dessutom ta taxi på kvällarna när bussarna har slutat gå.

I byggnaden, som är 13 våningar hög, bor mestadels internationella studenter och vi har blivit bekanta med en hel del. Det är nästan som att bo i korridor, fast med eget kök. Det finns några stora gemensamma utrymmen där man kan sitta och äta eller titta på TV. Det bästa är nog ändå den gemensamma terassen på sjunde våningen med fin utsikt över stan. Jag bor uppe på 10e våningen och utsikten är inte fy skam här heller...

Till min stora lycka är fotboll en inte helt opopulär sport i Adelaide och jag har redan hittat ett lag att spela med - Uniblacks. Gjorde min första träning i torsdags vilket var en helt ny upplevelse för mig. Trots att träningen inte började förrän 18.15 var hettan extrem. Aldrig förr har jag utövat sport i en sådan värme. Jag förstår nu varför de inte är så bra på fotboll här. Jag blev placerad med Uniblacks bästa lag som spelar i div 1, vilket låter imponerande. Nej nej, så var inte fallet. Jag tror att Nydala (eleganterna i div 6 hemma i Malmö) hade spöat det här laget vilken dag i veckan som helst. Det blir nog en rätt lagom nivå för mig. Det måste antagligen röra sig om någon slags korp-serie...Debuterar med reservlaget imorgon!

Bilder från Airlie Beach och Adelaide nu uppladdade: http://picasaweb.google.se/andersuppochner

Återkommer inom kort med mer Adelaide info och foto!
/Anders

Surfning och Stora Barriärrevet

Efter Fraser Island begav vi oss genast ytterligare norrut, även denna gång med buss. Tre timmar senare var vi framme i staden med det coola namnet Town of 1770. Det har något med James Cook att göra, fråga mig inte om detaljer. Det skulle efter ett par dagar visa sig att vi inte alls var i 1770 utan i Agneswater. Inte alls lika coolt.

Agneswater består typ av två lunchrestauranger, två tavernor, en thairestaurang, två Ica samt en stor alkoholaffär med kylrum (vad väntar ni på Systembolaget??). Liten håla igen alltså. Vi bodde på ett ganska trevligt hostel i ett åttabäddsrum som vi turligt nog fick behålla för oss själva under vår vistelse. Ganska rent och välstädat, förutom mina lakan som hade bruna fläckar. Jag låter bli i att spekulera kring dess ursprung.

Första morgonen begav vi oss till stranden och köpte där surflektioner för 22 dollar (110 kr kanske). Bra instruktörer men aningen stor grupp kanske. Efter en knapp timmes genomgång på land fick vi ge oss ut bland vågorna. Lagom nybörjarvågor antar jag och jag blev aningen överraskad när jag redan efter några försök lyckades ställa mig upp på brädan. Sjukt jobbigt dock att paddla ut genom alla vågor. Ett riktigt träningspass som dessutom gav mig ordentliga skrubbsår.

Vi väntade sedan ut det dåliga vädret för att på söndagen bege oss ut med båt till barriärrevet där vi snorklade (jag, Cris och Ida) och dök (Maja och Mallan). Det var hur bra som helst! Solen kom fram då och då och gav extra färg till alla koraller och häftiga fiskar. Jag och Cris hade tur och snorklade förbi en liten revhaj! Men höjdpunkten måste nog ändå ha varit när tre delfiner plötsligt dök upp 10-15 meter från oss. Jag och Cris simmade med bestämda tag rakt mot dem. Vi borde förstås ha listat ut att de inte skulle ligga kvar på samma ställe...De dök upp igen, men 20 meter åt ett annat håll. Väldigt häftigt. Kapten på båten sa att han bara varit med om det två gånger innan att delfiner kommer så nära båten. Om jag bara hade fått dyka ner i vattnet med dem och tagit tag i en fena och hängt med på en liten tur...Dagen var iaf helt fantastisk och jag hade gärna legat i fler timmar och tittat på alla djur nere i vattnet!

Senare samma kväll satte vi oss ånyo på en buss, men den här gången tog färden hela 10 timmar innan vi nådde vår destination - Airlie Beach. Jag har väldiga problem med att sova när jag reser så det var både en överraskning och befrielse när jag vaknade upp på morgonen och insåg att jag hade sovit hela vägen. Stort...

Här har det varit riktigt dåligt väder. Häftiga regnskurar har avlöst varandra. Fruktansvärt fuktigt och kvavt i luften. Det positiva är att vi har lämnat backpacker-livet. Vi hittade ett scysst hotell med bra priser så nu får Cellen vatten på sin kvarn - backpacker är inget som passar jurister ;) Men det är trevligt att bo bekvämt. Riktiga sängar. Egen ducsch och toalett. AC och gratis trådlöst internet. Platt-tv med digital-tv. Gratis kaffe och te. Här hade jag kunnat bo länge! Semestern börjar dock närma sig sitt slut. Ida har redan lämnat oss och åkt ner till Sydney där hon väntar på sitt Nya Zeeland-flyg. Imorgon beger sig Cris och Mallan till Melbourne för att fixa lägenhet. Kvar blir jag och Maja som stannar till på fredag då vi flyger till Adelaide via Brisbane för att även vi hitta något boende.

Tiden går fort fram och snart är det sommar och jag missar alla jordgubbar men det växer fram nya nästa år igen.

Nya bilder kommer strax:
http://picasaweb.google.se/andersuppochner

/Anders

Det spricker upp snart...

"Det spricker upp snart!"
Detta var vårt mantra under vår Fraser Island-vistelse. Problemet var väl bara att det aldrig gjorde det. Jo förresten. Det sprack visst upp, i ca 2 timmar en dag. Då hann jag få en linne-bränna. Snyggt!

Vi begav oss alltså till denna sandö för en vecka sen med hyrbil. Vi fick en fin fyrhjulsdriven Landcruiser som gjorde succé på ön. En färja tog oss över, från Harvey Bay, till Fraser Island. Så fort bilen fick kontakt med ön var det bara till att lägga bilen i fyrhjulsdrift, sandön var bokstavligen talat en sandö.

Cris fick köra första sträckan genom skogen med snåriga spår och branta backar. Det var emellanåt väldigt besvärligt och vi passerade ett par bilar som inte lyckades ta sig förbi några backar, men Cris fixa't!

Vi kom efter en timmes körning fram till vårt första mål mitt på ön - en fin liten sjö, där pojkarna badade medan flickorna stod vid strandkanten. Detta blev egentligen vårt enda riktiga stopp för hela dagen - resten av dagen gick mest åt att köra på stranden och vänta på att tidvattnet skulle dra sig undan. Förresten, att köra på stranden var precis lika kul som man kan tänka sig. 50 meter bred och flera mil lång. För det mesta var man dessutom ensam, förutom några gånger då Cessnaplan kom flygande för landning ovanför våra huvud...

På kvällen slog vi upp läger. Vi hittade ett litet ställe vid stranden med visst skydd för vinden som fick duga. Campingutrustningen var över förväntan och vi stekte upp korv med bröd. Mycket trevligt. Helt plötsligt kom en dingo på besök, ca 5 meter från oss. Han var väl också sugen på korv antar jag, men där kammade han noll. Han gjorde några återbesök under kvällen och natten men lät oss vara i fred. Tror jag, åtminstone. Jag vaknade mitt i natten av att någon tog mig på ryggen som var riktat ut från tältet. Kan ha varit dingon som klappade på mig. Vem vet.

Nästa dag körde vi till en fin utsiktsplats varifrån vi kunde se hajar, sköldpaddor och stingrockor. Riktigt fint att sitta där i en timme och få en linnebränna. Därifrån tog vi oss till en liten lagun där vi la oss på stranden ett tag. Detta var enda stället på ön där man fick bada i havet, risken för hajar och stingrockor och starka strömmar var väl för stor. Vid det här laget var jag dock väldigt trött på det molniga vädret så det blev inget bad för mig...

Sista dagen tillbringade vi vid två fantastiskt fina sjöar med vit sand och turkost vatten. På väg till sjöarna (en ordentlig promenad i branta backar) fick vi närkontakt med djurlivet på nytt då två varaner stod mitt i spåret. Tyvärr var de lite rädda för oss och sprang iväg. Fast vissa av oss var rädda för dem och sprang iväg så det jämnade väl ut sig antar jag.

Sammanfattningsvis så var väl Fraser Island något uppskrivet även om det förstås är något man inte vill ha ogjort. Lite mer sol och lite mindre regn och vind hade kanske gjort saken bättre också...

Nu blev det ett längre inlägg, men jag har mer kvar att berätta. Igår var vi ute vid barriärrevet och snorklade. Mer om det i ett annat inlägg. Nu är vi en stad som heter Airlie Beach. Det regnar. Det regnar mycket. Tyvärr är det långsamt internet. Bilder kommer så småningom...

Just det. Vi är inte i närheten av skogsbränderna, so don't worry.

En sak till. Mitt australiensiska nummer är 0420-793113. Landskoden hit är 61. Så nu kan ni få tag i mig.

/Anders

Uppdatering:
Bilder från Fraser Island nu uppladdade:
http://picasaweb.google.se/andersuppochner

Hervey Bay eller byn som Gud glomde

Nu har vi lamnat Noosa bakom oss. Det var ett bra stalle! Lagom stort, fina strander med fina vagor. Nationalparken var ratt cool, lovskogaktigt. Joda, efter ca en timmes vandring fick vi syn pa en koala. Han satt 8 meter upp i ett trad och var ganska trakig. Forsokte fa hans uppmarksamhet men icke. Han ville nog mest sova.

Vi hade bokat en buss som skulle ta oss fran Noosa till Hervey Bay med avgang 16.40. Ett par timmar efter utsatt tid dyker bussen antligen upp. Ut ur bussen kliver en svettig, korpulent busschauffor. Tank Lasse Brandeby efter en salsa i Let's Dance. Det skulle visa sig att det var en man som inte talde nagra skamt. Sallan har jag varit med om en sa dryg manniska. Trots att bussen alltsa var ca tva timmar sedan tyckte han att det var okej att halla ett 10 minuter langt anforande om regler pa bussen och vad som kunde handa om man brot mot dem. Suck. Val pa vag tog han sig friheten att ta rokpaus en gang i halvtimmen. Nar jag efter 30 min forsiktigt fragade om han inte kunde sla igang strommen till laslamporna fick jag utsta ett forhor om vad jag skulle med laslampan till. Vi kom aven in pa om det var okej eller inte att ha hatt pa sig i bussen.

Vandrarhemmet som vi hade bokat gav sedan starka kopplingar till Psycho. En kuslig kansla ligger over hela vandrarhem-komplexet, som ar ganska stort. Vantar pa att Norman Bates ska dyka upp med en peruk pa huvudet och en kniv i handen.

Idag blir lite av en mellandag. Vi ska inforskaffa lite grejor som vi behover for Fraser Island-trippen. Vi hyr alltsa egen bil och campingutrustning och maste ha med oss mat och vad som nu kan behovas for tva natters vistelse. Kan bli resans hojdpunkt men det ar battre egentligen att ligga lagt med forvantningarna. Det ar sjukt uppskrivet bland alla backpackers...

See you later.

La Creft

La Creft är tillbaka i gammal storform!
-Vad är La Creft? undrar ni.
-La Creft är ett klassiskt smeknamn på mig som har sin förklaring i att jag blev bränd trots att det hade varit molnigt hela dagen, svarar jag.

Till mitt försvar ska väl sägas att dem här gången var det inte särskilt många moln på himlen samtidigt som det stekte på över 40 grader. Jag hade smörjt in mig ordentligt tyckte jag! Men oh no, framåt lunch var det tydligt vad som höll på att hända. Armarna och bröst och rygg är idag illröda. Det gjorde lite ont att sova inatt. Så idag blev det ingen beach för min del, utan jag har gått omkring i centrum här i Noosa och strosat omkring. Köpte en cool djungelhatt som jag ska ha på Fraser Island.

Tyvärr Cellkatt, det händer inte så många skandaler. De flesta vi träffar på är trevliga och öppna och sociala. Det blir inte så himla mycket festande heller, än åtminstone. T.ex låg jag igår kväll i min säng och kollade på några avsnitt How I met your Mother innan jag slocknade. Fast det kan vara ganska skönt stundtals.

Har laddat upp foto nu: http://picasaweb.google.se/andersuppochner
På samma plats kommer jag att lägga upp fler foto as time goes.
Om ni vill se bilder kan ni gå in på Majas resedagbok.

Om ett par timmar ska vi bege oss till en nationalpark här i närheten som ska vara schysst. Koalabjörnar ska det enligt utsago finnas där. Återstår att se.

See you later.
/Anders

Vi ar i...

...Noosa! Liten stad nagra timmar norr om Brisbane. Kom hit igar eftermiddag med buss - som tur var var himlen ganska molnfylld sa att vi slapp en svettig resa. Det har blivit riktigt varmt har nu. Varmebolja over stora delar av landet med temperaturer upp mot 40 grader. Idag verkar det bli ytterligare en molndag vilket kan vara ratt sa skont anda tycker jag. Bra, fina strander har med lagom stora vagor.

Vi stannar har till lordag eftermiddag da vi tar oss mot Fraser Island dar vi ska hyra jeep och kora sjalva i sanden. Jag ska vara latt pa hogerfoten, tankte jag. Det ar ju lite lustigt tycker jag, att trots att ratten sitter pa hoger sida sa ar pedalerna anda samma som i Sverige. Oh well, vad vet jag om bilar.

I mandags var det Australia Day, som firades ordentligt inne i Sydney. Battavlingar och konserter i massor. Hur mycket folk som helst, alla glada med vars en flagga i handen. Riktigt kul. Det som annars har hant de senaste dagarna ar inte sa mycket. Gatt omkring och strosat i stan, shoppat lite och skaffat telefonnummer har. Vi insag att vi var valdigt handikappade nar vi inte ens kunde sms:a varandra...

Ska forsoka att lagga upp lite bilder snart, har haft det daligt med internettillgang och -hastighet...Men det kommer!
Mot stranden!

Australien!

Fredag morgon kom vi äntligen (verkligen äntligen) fram till Sydney, bara för att upptäcka att Cris och Mallans bagage inte hade lämnat London. Det hade inte hunnits med, tydligen. Som plåster på såren fick de vars 100 dollar, inte fy skam!

Cris och Mallan framför synpukter.

Taxi tog oss till vårt hostel som visade sig vara helt okej. Jag och Cris delar rum med två trevliga britter, medan tjejerna har ett eget rum. Sängarna är dock fruktansvärda. Jag vaknade en gång i timmen (kan ha berott på värmen också) för att vända mig. Obekväm stång mitt i sängen.

Stranden som ligger 150 meter bort är riktigt bra. 1 km lång och väldigt bred. Fin sand. Ganska lugn stämning där och ca 1 meter höga vågor, som jag tyckte var väldigt kul att leka med!

Bondi Beach

Idag, lördag, gjorde vi en utflykt till en annan strand som heter Manly beach. En ganska lång färd. 40 min buss + 30 min färja. Ännu större strand med ännu större vågor. Tyvärr var den avstängd idag för simning p.g.a. starka strömmar. Det var riktigt varmt idag, med varma vindar som man aldrig känner i Sverige. Det var verkligen typ hårfönsvarma vindar. Skönt :) Badvakterna lät en gå ut och doppa sig lite men de hade att göra konstant eftersom folk gärna gick lite längre ut ändå...

Allt är i alla fall kanon här, vi är väldigt nöjda hittills! Cris och Mallans bagage dök upp i morse så nu har även de ombyte...Imorgon ska vi göra Sydney stad och se sådant obligatoriskt som operahuset och...ja jag vet inte vad mer det finns :) På tisdag kväll lämnar vi i alla fall Sydney och flyger till Brisbane varifrån vi tar oss norrut till olika ställen! Ser fram emot Fraser Island, en sandö som ska vara något speciellt!

Nu ska jag sova i min grymma säng!

/Anders

På väg

Ja. Då var vi på väg på allvar. Inga missöden så här långt, vilket känns bra. Just nu sitter vi och nyttjar Hong Kong International Airports gratis trådlösa internet. Ungefär två timmar kvar till avfärd mot Sydney!

Efter mycket om och men, samt en väldigt hjälpsam British Airways-anställd på Arlanda, lyckades vi få platser bredvid varandra hela vägen. På vår första sträcka fick vi måltid "Snacks". Det innebar tydligen en macka. Vi blev något oroliga då flygvärdinnan sa att mackan var "ham and cheese and tuna" men det visade sig att det inte var en mix av alla tre, utan två olika mackor.

Heathrow var alldeles dött på folk. I säkerhetskontrollen jobbade 11 personer men det var bara 5 svenskar på väg till utbytesstudier som ville passera. Personalen fick dock göra skäl för sin lön när Mallan får för sig att dokumentera säkerhetsrutinerna på flygplatsen genom att ta ett foto.

-You must delete it! I wanna see it!

Sedan följde en ca 40 min lång färd (med fötter och med buss) till rätt terminal. Blandat med kineser och européer bland passagerarna. Fint plan med rymligt benutrymme. Tv-skärm på stolen framför med ett kopiöst utbud av filmer, serier och datorspel. Jag hade lite problem med att sova, fick inte till en bra ställning plus att det var stopp i näsan. Svåra andningsproblem. Resten av gänget fick nog sova några timmar i alla fall. God mat fick vi och trevlig besättning var det. Kineserna är ett kort släkte.

Ida fick byta plats med mig efter halva resan eftersom hon mådde illa. Hon fick mina kinesiska resekamrater på köpet, Wo-Han med fru.

Suck. Nu är jag lite trött på att resa eller så är jag bara trött. Det dröjer13 timmar innan vi är framme i Sydney. Då skulle jag gärna ta en tur ner på stranden men frågan är hur mycket jag orkar. MÅSTE hålla mig vaken när vi kommer fram, annars kommer jag ju aldrig få rätt på dygnsrytmen.

Over and out from Hång Kång!

Tekniskt fel

Jag hann inte ens in i avgångshallen på Umeå flygplats innan jag hörde meddelandet i högtalarna:
P.g.a. ett tekniskt fel kommer Norwegians flygning till Arlanda kl 10.05 att bli försenat till 11.20.

Attans. Det var just det som inte fick hända. Nåväl, jag hade bokat Stockholmsflyget med flera timmars marginal för att hinna med Londonflyget så det var väl ingen större fara. Jag checkar in mitt bagage och sätter mig och väntar.

Då kommer nästa meddelande som berättar att planet blir försenat i ytterligare några timmar. Fan! Nu började jag bli stressad. Vouchersen som de delade ut skulle inte hjälpa mig särskilt mycket om jag inte skulle hinna till Arlanda i tid. Jag gick och köpte en ost- och skinkmacka samt en Ramlösa (naturell, förstås) för min voucher och satte mig och kollade på ett avsnitt av How I met your mother. Briljant serie, som starkt rekommenderas. Vad kan man säga, 2000-talets Vänner? Kanske man kan säga. Andra har säkert redan sagt det. Briljant, hur som helst.

Till slut kunde jag pusta ut då de meddelade att flyget skulle kunna lyfta strax efter 12! Woho!

Såhär har min resa sett ut hittills (väldigt spännande):

Björn Ranelid ville underhålla mig under resan.

Jag var dock aningen trött.

Hoppas att bli lite piggare av McDonald's.

Nu sitter jag alltså på McD och väntar på att resten av gänget ska anlända. De har lovat att komma kring 16-tiden så jag slipper vara ensam alltför länge. Jag ordnade igår så att vi alla fem kan sitta bredvid varandra på första sträckan Arlanda - London (vi har olika bokningsnummer och hamnar därför inte bredvid varandra per automatik). Det var lite värre med resten av sträckorna (London - Hong Kong, Hong Kong - Sydney). Tydligen gick inte det att ordna så här nära avresa men den vänlige mannen i kundtjänst informerade snällt om att Cathay Pacific snittar ungefär 65 % beläggning på sina flyg (läs: det kommer att finnas massor av tomma platser så det är bara att välja o vraka).

Nu ska jag fortsätta läsa om Gilbert, Rafael, Björn och August. Önska mig en trevlig flygresa!

/Anders

Vinter? Sommar? Ensam?

Nu är det inte särskilt långt kvar till avfärd. Tvärtom. Påtagligt nära. Det känns.

Allt fixat?

Pass? Visum? Försäkring? Boende? Kursval? Pengar? Flygbiljett? Körkort? Bostadsbidrag? Bankkort? Datorn? Packa?

Kan man få packa ner en människa?

Hon är rätt så liten och väger inte så mycket. Fast trots att hon är så liten har hon ett stort hjärta, men jag kan betala övervikten.

Jag behöver henne. Snälla?

Termin 7 färdig!

Så! Då var även termin 7 avklarad för min del. Det allra sista momentet bestod av opponering. Alltid kul att höra andras åsikter om ens uppsats, i alla fall om man inte blir sågad. Min opponent var väldigt snäll idag och påstod att hon tyckte att min uppsats var bra.
Tyvärr verkade inte min lärare vara lika imponerad. Hon menade att den var bra men att hon gärna hade sett en internationell jämförelse i uppsatsen. Mellan raderna tolkade jag det som att jag får BA. Vilken flopp det skulle bli om jag bara får B, nu när jag har stuckit ut hakan till hälften!

Jag har stuckit ut hakan tre gånger tidigare under utbildningen och varit säker på högsta betyg. En gång hade jag fel. Det var ju inte så jäkla kul. Nu när jag inte tror på högsta betyg kanske besvikelsen inte skulle vara lika stor.

Tror i och för sig att jag inte kommer att bry mig så mycket om det betyget, för när det meddelas befinner jag mig i Sydney. Igår bokade vi vårt första boende där. Deras hemsida är fin, alltid något, men jag är orolig för att där ska finnas kackerlackor. En hel del recensioner av stället påstår att det är så. Fan. Kackerlackor är det värsta jag vet. Några spindlar hade jag inte brytt mig om, men kackerlackor....usch!

Idag är det cirka 54 graders skillnad på temperaturen i Sydney och Umeå. Den där stickande känslan man får av kylan här kommer jag ju inte att sakna. Å andra sidan är jag inte så jäkla glad när det närmar sig 40 plusgrader heller. 30 plusgrader är lagom när man sitter under sitt parasoll på stranden!

/Anders

Hajar och sannolikhet

Ja, då var det första inlägget avklarat. Nu känner jag en större press på att skriva något intressant. Kan bli tufft...

Jag fick blandad respons av min bloggstart. Givetvis kom Cellen med den bästa kommentaren:
-Jag kommer såklart att läsa det du skriver, men jag tycker inte att det är så kul egentligen.

Tänkte att jag skulle förtydliga det där med att sola solarium. Det är inget jag gör normalt, utan bara nu inför resan så att jag slipper se ut som en frigolitbit i vattnet. Kanske hade det varit till min fördel att se ut som en frigolit, med tanke på gårdagens rapportering om hajar. Fast man måste försöka se lite rationellt på det där, hur stor är sannolikheten egentligen att bli attackerad av en haj? Det är väl knappt en person som dör varje år i en hajattack, och sen för de som inte dör finns det ju grymma proteser nuförtiden. Jag hade kunnat ställa upp i Paralympics och få Svenska Dagbladets bragdguld! Med det inte sagt att jag tänker simma omkring med en blodig köttbit fastsurrad kring benet.

Sannolikhetsbedömingar är ju annars nåt som jag använder mig ofta av. Jag har t.ex. en rätt så avslappnad attityd till risken att bli utsatt för brott, som jag menar är väldigt liten. Det är ganska ovanligt att bli utsatt för ett brott, i alla fall ett allvarligare brott. Detta till trots kunde jag fan inte slappna av när jag låg och solade igår. En gång i minuten var jag tvungen att slå upp solariet för att kontrollera att det inte stod någon äckelgubbe bredvid. Creepy.

Idag blir det småfix inför resan. Efter lunch ska jag träffa Maja och vi ska då boka kortsiktigt boende i Adelaide samt ordna med internationellt körkort, som man tydligen måste ha i Australien. Jag och Maja ska alltså båda två plugga i Adelaide medan övriga som ska med på de första veckornas resa ska plugga i Melbourne (Cris och Mallan) samt på Nya Zeeland (Ida). Långsiktigt boende har vi inte ordnat med än, då UniSA rekommenderar att man gör det på plats. Det hade förstås känts betydligt skönare att ha boende fixat, men men, det ordnar sig säkert.

Nu är det dags att titta till tvätten!
/Anders

En blogg

Det slog mig precis - om jag nu har skaffat en blogg betyder det också att jag måste skriva inlägg. Det hade varit skönt om det hade skött sig själv på något sätt.

Min blogg är tidsbegränsad och mer tänkt att utgöra något slags resedokument, både för min egen och för de som är intresserade skull. Ja, resedokument och resedokument. Nu är det ju inte så att jag ska vara ute på resande fot i sex månader. Men jag ska i alla fall inte vara hemma i Umeå, utan jag ska vara bosatt i Adelaide, Australien.

I Adelaide ska jag läsa vid University of South Australia som utbytesstudent. Det blir en del blandade kurser, jag har bl.a. sökt franska och en introduktionskurs till australiensisk rätt. Givetvis kommer det att bli kul och intressant att studera utomlands, men det är inte det främsta skälet till att jag sökte platsen. Det är mer upplevelsen jag är ute efter. Nytt land. Ny kultur. Nytt väder! Oavsett om det blir bra eller anus är det nog ingen lögn att påstå att jag i alla fall kommer att ha vunnit något.

Studierna börjar inte förrän den 16e februari men jag reser från Sverige den 21e januari. Det betyder lite drygt tre veckors semester, som jag ska tillbringa med mina vänner Cris, Mallan, Ida och Maja, som även de ska på utlandsstudier i Oceanien. Hoppas på en fantastisk resa! Vi ska utgå från Sydney och sedan ta oss norrut för massor av sol och bad och förhoppningsvis lite dykning och surfning.

Jag hoppas att jag kommer att uppdatera bloggen kontinuerligt, med både text och bilder.

Nu till solarium för lite pigmentuppbyggning!
/Anders